end of september

slutet på september kommer med goda ting, och som det sägs om goda ting så är de alltid tre. för det första, en lön is comin up, och den är fet. augustislitet lönar sig nu, och jag ska ge mig själv en fet present i form av en blixt till min cääm. sak numero två som är alldeles förträffligt underbart och jättebra är att robi och jag har kämpat oss igenom 6 härliga månader, ett halvt år, början på något längre, kalla det var du vill. det ska firas och uuuh va mysigt, jag bara längtar. sista saken, som egentligen bara är fullständigt löjlig och oroväckande nördigt är att grey's anatomy säsong fyra drar igång den 27e. jag får fjärilar i magen av att bara tänka på alla fina stunder framför min lilla tv jag kommer uppleva. det är alltså nu 8 korta, snabba dagar kvar tills saker och ting börjar hända. (usch, nu rabblade jag precis upp två helfantastiska saker som händer och sen min löjligaste, och sen är det ändå, trots de bästa konkurrenterna man kan ha, en vinst för tv:n som huvudhandling i detta inlägg, patetiskt!) men eftersom jag tidigare skrivit massor om både pengar och min kärlek tänkte jag att greys inte varit på tapeten på länge. och jag vet att det är viktigt för fler än mig (anna haha). därför ägnar jag detta utdraga inlägg åt en hyllning.

varför jag idag blev så himla needy handlade om att greys startade på svensk tv just idag. det står en ny säsong, men i själva verket är det halva säsong 3 som fortsätter. jag började titta, men blev bara förargad på den himla sjuka mamman hon har. sigh. jag tänker inte spoila för de som eventuellt inte sett slutet av säsongen genom att säga vad som komma skall, och vad jag längtar efter att få svar på. men jag säger bara, something big is commin up. det finns ingen serie, och knappt någon film heller för den delen, som berört mig så mycket som just denna. efter varje tårdrypande avsnitt (jag kollar alltid ensam, då kan man grina som allra mest) går jag ut i köket med hjärtat i halsgropen och cryin my heart out för mamma som brukar vara beredd med en kopp te för det mesta. jag får tjata av mig om vad sorgligt, orättvist och kärleksfullt allt är. sen är det bra. sen går jag och suktar efter nästa avsnitt likt en blodigel i en vecka. haha. så nu, nu är jag riktigt överexhalterad. vad kommer hända? vad blir det för lösningar? vilka blir sårade och vilka blir lyckliga forever? gah, bara vetskapen om att ellen pompeo signat för 7 säsonger gör mig knäsvag. så nu har jag min tillfälliga lösning igen. min tillfälliga lösning till kärlek. för att citera mig själv för kanske ett år sen "jag behöver ingen egen kärlek, jag kan leva enbart på att se på greys". detta emellertid stämmer ju inte längre. jag har en riktig, en egen, en mysig och en underbar kärlek till robi. men de kvällar han inte är hos mig och förgyller min tid (speciellt nu i höstmörkret) kan det vara bra att ta till min låssaskärlek igen. för jag är ju så, full med känslor som måste ut. på ett eller annat vis.

ciao darlings
lalu

Kommentarer
Postat av: robi

du är bara så jävla go' :)
och förmodligen, som enda pöjk i världen, så längtar jag till grey's jag med.

2007-09-20 @ 19:58:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback