just nu sitter jag i ett par lite för långa mjukbyxor, s-lugg - som jag kan gå in mer ordentligt på en annan gång - och letar febrilt efter snygga fontar. för det första för att jag har behöver lite nya fina att pryda både det ena och det andra med, och för det andra för att snart så snart blir det nog en ombyggnad på bloggen. jag kan aldrig komma på den ultimata designen som håller länge. den här har jag gillat ett tag nu, men börjar blir dags att byta igen, visst är det? hur som helst - som även det är ett uttryck jag använder allt som oftast - för det tredje behöver jag strax fonter. jag har en plan. den där planen som jag slipar på nu, vi får se hur det går. jag har i allafall börjat med steg två. hitta en skön font.

förresten, för att gå från en sak till en annan, ett medvetet byte utav ämne som jag kanske inte gjorde så snyggt, men för att jag ville lämna ämnet som var, lite för mig att inte säga för mycket, och lite för er andra att spekulera i. och även för att jag ville leda in på nästa. nämligen en diskussion jag hade på en av alla nattpromenader här om natten. vi var ute och gick, jag och bobby, och precis när vi gick över statoilkullen fick jag världens flyt på diskussionen. det var sådär så jag nästan inte kunde sluta. egentligen kan jag väl aldrig det, det är därför bloggen ser ut som den gör. rörig. jag tänker en massa hela tiden och vill hinna säga och skriva allt jag tänker. omöjligt, men jag försöker så gott jag bara kan. jämt. alltid. sedan barnsben. hur som helst, nu tappade jag ämnet som vanligt, det är svårt för mig att författa mig kort och gå direkt på sak. DET jag tänkte komma fram till var att vi pratade och plötsligt fick jag en kommentar i stil med "du har alltid små parenteser när du pratar". och det reagerade jag jättemycket på. för faktiskt har jag tänkt på det själv också - om än inte mycket så i allafall någon gång sådär. jag minns inte vad vi talade om, men jag var tvungen att ha en instickare om något helt annat, fast som var kopplat till något vi talade om på ett eller annat vis, men inte hade med huvuddiskussionen att göra. nu blev det luddigt igen. men jag har kommit fram till att det är såhär. evelina är ganska luddig. mitt liv är luddigt, jag vill hinna med. och jag tänker. alltså finns jag. haha det får bli den klyschiga avslutningen för idag mina vänner!

kärlek,
lala