nu medan jag väntar på pappa (då jag gjorde mig klar rekordsnabb har jag lite extratid över till att göra inget, och då jag inte är hungrig utan bara tar en banan to go sen gör att jag har ännu mer extratid över) sitter jag och lyssnar på kent och känner mig som 14 igen. jag trodde helt klart att jag tröttnat, men nu när jag hör det igen får jag så många minnen och känslor! härligt och mysigt. och även om den kryptiska texten nästan blir löjligt ibland kan jag inte annat än fashineras över musiken de skapat. funderar om de är så djupa så ingen annan förstår det, eller om de var höga när de skrev all text.. tåls att fortsätta spekulera i. hur som helst är det gott nog som fredagsmusik för mig. åh. kentmys. jennifer, vi var mysiga när vi var fjorton är och tyckte att hela världen var svår.