1

det slog mig precis att jag har bott här i ett år. över ett år. i norge i kanske 1,5 år. tiden bara rinner iväg och ibland vill jag tillbaka dit jag startade. alltså, jag brinner såfort jag pratar om underbara rävåsen. om mina underbara fina barn och fantastiska människor jag jobbade tillsammans med. sen ser jag på det jag har just nu, jag älskar mitt jobb, är glad varje dag jag ska dit. är jag sjuk får jag ångest för jag gillar verkligen att jobba. får energi av det. och alla på jobbet, alltså, detta är första gången någonsin som jag inte ogillar NÅGON på en arbetsplats. brukar ju alltid finnas någon man gillar mindre eller inte gillar alls. men jag kan inte komma på någon. alla bidrar med sitt och är unika på sina vis. självklart har jag mina favoriter. sånt får man ha. man kan inte älska alla. så klart. jag är ju inte jesus förtusan. men so msagt, ogillar ingen. och fine, jag ska säkert inte vika kläder i hela mitt liv. men just precis nu passar det mig utmärkt. och säkert en tid framöver också. ajg ser inget slut på min oslovistelse just nu. det här är hemma. eller i allafall hemma två. båda är lika mycket hemma just nu. jag reser hem till karlskoga, men reser också hem till oslo. så ja. jag tycker om mitt liv här. jag flyttade hit för att jag inte orkade med allt mer just då. men nu är jag så otroligt glad. är också tacksam över de människor som fick mig hit, även om vi inte har kontakt nu så är jag glad över att just då var det dragkraften för att jag skulle flytta. för hur skulle mitt liv sett ut annars? jag hade förmodligen bott i karlskoga, kanske gått tillbaka till mitt gamla jobb (som jag som sagt förvisso brinner för, men som jag måste studera för att faktiskt bli det jag vill och inte vikariera livet ut). suttit i en tråkig lägenhet i karlskoga och sett på serier hela dagarna (det är en helt annan sak att se på serier i den här staden, jag lovar!)

dessutom är det itne bara själva oslogrejen som är the shit, allt som händer här är fantastiskt, utopi. jag har träffar helt underbara människor genom att jag flyttade hit. johanna hade jag aldrig träffat annars. och det är jag glad för. hon är så otroligt klok. hade aldrig insett att bella och jag ju inte är konkurenter utan faktiskt mer som tvillingsjälar, linn min finaste fin som ju är Bara linn nu, inte martins linn. fantastiskt. josie som jag knappt kände i sandefjord men som jag nu har nära hjärtat verkligen. finns nog ingen mer bitterljuv än henne. henriette, som förvisso har flyttat men lyste upp min tillvaro i vintras, och maja som är så bra att umgås med då hon är så jävla rak och skippar fjäsket, sånt gillar jag. dessutom är hon alltid game på allt som föreslås. sen sist men inte minst allra underbaraste line. jag kan nog aldrig vara på dålgit humör i hennes sällskap. hon har en sån positivt aura (åh, flummigt!) så man blir så kärleksfull och glad i hennes närhet. så ja, oslo för mig handlar verkligen inte bara om mig själv och hur jag förändrats, utvecklats, det handlar även om alla fantastiskt upplevelser jag haft, alla fina människor jag mött och minnen jag skapat. jag har funderat nu ett tag på hru det vore att flytta härifrån, och sanningen att säga så finns det inte just nu. självklart är det jobbigt att vara ifrån min familj och vännerna hemma så mycket som jag är. det är så kul att komma hem och träffa alla jag saknar konstant. men skulle jag flytta härifrån skulle jag just nu bara bli heartbroken. jag hör hemma här, i oslo, just nu. och en tid framöver. jag har vad jag behöver här. just nu. och ett helt år har gått. mer. och jag har aldrig varit lyckligare.

kärlek
lala

Kommentarer
Postat av: Mamma Anna

Hej Hjärtat!

Vad roligt att du trivs så bra i Norgelandet. Det är bara ett enda fel och det är att det ligger för långt bort från Stockholmslandet.. annars tycker jag det är okey att du är där för norska är så pent att lyssna på :)

kram Mami.

2009-11-29 @ 21:27:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback