en av trettio

jag är evelina. det viktigaste som finns för mig är kärlek. jag skriver aldrig enligt reglerna, har alltid för många punkter och använder för få versaler i början på meningar. jag bor och trivs i oslo med min fantastiska sambo sanna. jobbar på H&M och trivs skitbra rent utsagt. förrutom det försöker jag leva mitt liv i nuet. jag sparar inga pengar inför framtiden vilket egentligen är puckat, men jag gillar att äta på restaurang, dricka vin och gå på bio istället. men jag är inte orolig, för förr eller senare styr även jag upp mig. jag känner mig såpass gott. nattmänniska och morgonmänniska på samma gång går sällan ihop med den sömn en kropp egentligen bör ha för att fungera. men jag kan verkligen inte göra något åt det då jag är som mest kreativ på natten (jag gillar mig själv som kreativ) och vill uträtta ärenden och ordna hemma på tidiga timmar. så det får helt enkelt bara vara på det viset.

jag har en underbar familj, släkt och vänskapskrets som jag värdesätter otroligt högt. högst av allt egentligen. alla dessa fina människor som finns runt om mig gör allt som oftast mina dagar, för jag är en väldigt social person. träffar gärna nya bekantskaper men håller också hårt i dem jag verkligen gillar sedan innan. sen att jag då och då behöver ta anti-dagar eller veckor för att bara vara med mig själv är något som känns nyttigt. evelina är också viktig, liksom.

intressemässigt är jag nog ganska lik många i dagens digitala media-värld. jag fotograferar gärna, även om drömmarna om att ha det som yrke blivit lagda på hyllan och snarare nu är just det - ett stort intresse. även musiken är otroligt viktig i mitt liv och jag hör på allt från svenska ljuva sing/song-writers till musik som får mig att vilja dansa mig svettig ihop med galna grabbar som tatuerat XX på sina händer och tycker att dom är de coolaste på jorden. jag gillar att sjunga med i alla sånger jag lär mig texterna på. och varje gång jag är ute och dansar och en sång jag kan (mer eller mindre) dyker upp slår hjärtat ett extra slag och glädjen sprids fort i hela kroppen. även om låten just då kanske bara är carola (okej, så illa har det ALDRIG varit. jag lovar, men ni fattar grejen). skriva är också något jag gärna gör, även om jag blivit lat och skriver dåligare nu än då jag gick i skolan. jag använder aldrig mitt stora ordförråd längre och jag författar mig sällan om känslor. förvisso har jag en till blogg där jag skriver av mig lite anonymt då och då, men den delar jag bara ut till ett fåtal just för att fortsätta vara extremt anonym där. sist men inte minst bland de stora nämnvärda intressena kommer film. jag ser på så mycket filmer om dagarna att jag börjat bli mer eller mindre retad av vissa (med glimten i ögat givetvis) på grund av detta. ofta ser jag samma filmer, ibland nya, men mer sällan då jag aldrig laddar ner utan alltid köper mina filmer. det är en principsak helt enkelt. jag gillar att sponsra sånt jag tycker är bra gjort. på sega söndagar ser jag helst på asiatiskt splatter men annars är jag nog ganska varierande. enda kategorin som faller bort är skräck då jag mentalt inte klarar av att se det.

jag är en person som alltid bytt mig lika mycket om djur som människor. och förr eller senare i mitt liv ska jag göra något behjärtansvärt som betyder mycket. för det har jag ju glömt att nämna, jag är en hjälpare. jag gillar helt enkelt att finns där för de som har det lite travelt. utan att på något som helst vis försöka låta ädel. jag bara fungerar så.

jag föddes och växte upp i karlskoga. då jag nu är 23 soon to be 24 år gammal har jag hunnit med att skapa många fina minnen i min hemstad. de flesta vännerna har hunnit flytta därifrån, men vissa guldklimpar finns kvar vilket jag är tacksam över. sen har jag ju 3/4-delar av min familj där också, far, syster & katt. den sista delen - mamma - bor i stockholm sedan ett par år tillbaka. det är lite jobbigt då det blir så nedrans långt att besöka henne (vi flyttade åt två helt olika håll ju!) men när jag väl är där trivs jag jättebra. tryggt hus som hon delar med sin sambo anders & hans två döttrar.

när det kommer till kär-kärleken är jag nog the worst. jag tror jag är konstant kär. kanske inte lite mycket sedan jag flyttade till oslo, här är det ganska stabilt och fjärilarna i magen flaxar inte så vilt som det alltid annars gjort. jag trivs själv, kanske lite för bra för att våga släppa in någon på livet igen som får mig ur balans och gör mig till en känslomässig berg & dalbana. men jag gillar att vara kär. även om det bara ibland är för en dag.. förr la jag mer vikt i ordet kär, och använde det bara när jag verkligen var det. jag har blivit slarvig och använder kär istället för förälskad, intresserad eller förtjust nuförtiden. men när jag säger kär, menar jag egentligen inte det. eller, man märker ju skillnaden right? inte nog med att jag alltid är konstant kär, jag älskar att prata om det. diskutera kärlek med vänner. jag har en storfavorit till just dessa diskussioner (hon förstår alltid precis vad det är jag menar, för hon tänker likadant) och det är johanna. detta var den första bilden jag tog på henne när vi precis blivit sambos, och jag tyckte att hon var underbar redan då.

sen mig rent utseendemässigt då. okej, jag är långt ifrån lång men sträcker på mig så mycket jag kan för att vara 165 istället för 164,5. jag byter hårfärg ett par gånger om året och har på senare tid blivit bortskämd med att kunna gå till min vän Anna som fixar precis allt sånt åt mig. hon är kung helt enkelt. jag önskar att jag var brun och 100 kilo mindre men jag bryr mig inte överdriver mycket om just såna petitesser. jag har världssaker att tänka på istället. jag klär mig helt normalt och smälter vanligtvis in i mängden. ganska bra. det är inget jag strävar efter, men vill å andra sidan inte ha rosa tuppkam och balettkjol på mig om dagen för att alla ska vända sig om. jag är nämligen ingen uppmärksamhetsperson. bara bland de jag känner, men sätt mig på en fest med bara okändingar så blir jag oftast ganska liten och tyst av mig. när jag känner mig bekväm med sällskapet däremot, då är jag överallt och det är ofta svårt att få tyst på mig. men ingen fara, det är bara att säga ifrån så gör jag mitt bästa för att sluta snacka. jag har aldrig gillat långa naglar då jag tycker det är ofräscht, ju längre desto mer smuts får plats under. och genom att måla naglarna, som förvisso kan vara fint, döljer man ju bara skiten så jag har nog alltid haft väldigt korta naglar. på tal om håret förresten så har jag hästhår. extremt tjockt och strävt. jag klagar enbart över tjockleken på sommaren, då det blir som en pälsmössa, annars trivs jag i tjockt hår. jag har även ett gäng tatueringar som pryder min kropp. 3 närmare bestämt, soon to be more skulle jag väl vilja säga. men allt handlar om pengar. därför ska jag så snart som möjligt bli ekonomiskt oberoende, det är mitt mål. helst ska jag vinna pengarna.

en sista sak innan jag faktiskt tänker vara nöjd med det här inlägget är att; jag Kan inte - under några som helst omständigheter - författa mig kort. ni vet i skolan, när man fick två rader på sig att svara på något, då skrev jag alltid utanför för att få plats. och de av er som läser här lite då och då vet ju verkligen att jag alltid skriver för mycket. men jag trivs. det är den jag är. jag är full av ord. och ganska ofta så skriver jag brev också. riktiga brev. med penna och papper. det tycker jag är mysigt. (jag bor på markveien 24a, 0554 oslo! så skriv så gärna om det är fler brevskrivare kvar där ute). jag skriver även lappar, främst på jobb. men även hemmatodo-lappar. det är något med att få stryka på en lista som tillfredställer mig. det är en skön känsla att faktiskt väldigt konkret få se vad mycket man uträttat och hur effektiv man varit under en dag.

detta blev som väntat boklångt, ska försöka hålla de andra dagarna lite kortare. men att presentera sig själv som person är helt enkelt svårt att sammanfatta kort. men OM jag nu skulle göra det, skulle jag nog ta de två första raderna i detta inlägget. det sammanfattar mig ganska bra.

kärlek
lala