kommer ni ihåg hur jag såg ut när jag bodde i sandefjord? då jag såg ganska lagom misshandlad ut? ungefär så känner jag mig nu. inuti. med andra ord; jag har åter ingen börjat märka av min visdomstand. mums säger jag bara. hela helgen har gjort ont. även om jag haft jättemysigt hos mamma hade det varit tusen gången bättre om jag inte haft så ont och varit så klagig hela tiden. och samma idag. en sjukt bra dag påjobbet och efteråt med mimmi och johanna. men då detta ständiga klag börjar bli ett faktum vet jag inte riktigt vad jag ska göra. det finns möjligtvis ingen nybliven tandläkare där ute som vill prova att dra ut en visdomstand? jag stället nämligen gärna upp som försökskanin. bara jag blir av med skiten. utöver det mår jag bra just nu. mätt i magen, bara lagom trött och med en kurrande ulla i knät och en alltid lika klantig men charmig hank moody på tv är måndagskvällen precis sådär den ska vara i lilla landet lagom. och på onsdag åker jag hem till karlskoga en tur. jag har inte varit där på över två månader. undra om något speciellt skett. jag väntar med spänning.

kärlek
lala