slutet på september kommer med goda ting, och som det sägs om goda ting så är de alltid tre. för det första, en lön is comin up, och den är fet. augustislitet lönar sig nu, och jag ska ge mig själv en fet present i form av en blixt till min cääm. sak numero två som är alldeles förträffligt underbart och jättebra är att robi och jag har kämpat oss igenom 6 härliga månader, ett halvt år, början på något längre, kalla det var du vill. det ska firas och uuuh va mysigt, jag bara längtar. sista saken, som egentligen bara är fullständigt löjlig och oroväckande nördigt är att grey's anatomy säsong fyra drar igång den 27e. jag får fjärilar i magen av att bara tänka på alla fina stunder framför min lilla tv jag kommer uppleva. det är alltså nu 8 korta, snabba dagar kvar tills saker och ting börjar hända. (usch, nu rabblade jag precis upp två helfantastiska saker som händer och sen min löjligaste, och sen är det ändå, trots de bästa konkurrenterna man kan ha, en vinst för tv:n som huvudhandling i detta inlägg, patetiskt!) men eftersom jag tidigare skrivit massor om både pengar och min kärlek tänkte jag att greys inte varit på tapeten på länge. och jag vet att det är viktigt för fler än mig (anna haha). därför ägnar jag detta utdraga inlägg åt en hyllning.

varför jag idag blev så himla needy handlade om att greys startade på svensk tv just idag. det står en ny säsong, men i själva verket är det halva säsong 3 som fortsätter. jag började titta, men blev bara förargad på den himla sjuka mamman hon har. sigh. jag tänker inte spoila för de som eventuellt inte sett slutet av säsongen genom att säga vad som komma skall, och vad jag längtar efter att få svar på. men jag säger bara, something big is commin up. det finns ingen serie, och knappt någon film heller för den delen, som berört mig så mycket som just denna. efter varje tårdrypande avsnitt (jag kollar alltid ensam, då kan man grina som allra mest) går jag ut i köket med hjärtat i halsgropen och cryin my heart out för mamma som brukar vara beredd med en kopp te för det mesta. jag får tjata av mig om vad sorgligt, orättvist och kärleksfullt allt är. sen är det bra. sen går jag och suktar efter nästa avsnitt likt en blodigel i en vecka. haha. så nu, nu är jag riktigt överexhalterad. vad kommer hända? vad blir det för lösningar? vilka blir sårade och vilka blir lyckliga forever? gah, bara vetskapen om att ellen pompeo signat för 7 säsonger gör mig knäsvag. så nu har jag min tillfälliga lösning igen. min tillfälliga lösning till kärlek. för att citera mig själv för kanske ett år sen "jag behöver ingen egen kärlek, jag kan leva enbart på att se på greys". detta emellertid stämmer ju inte längre. jag har en riktig, en egen, en mysig och en underbar kärlek till robi. men de kvällar han inte är hos mig och förgyller min tid (speciellt nu i höstmörkret) kan det vara bra att ta till min låssaskärlek igen. för jag är ju så, full med känslor som måste ut. på ett eller annat vis.

ciao darlings
lalu

bronx, örebro, my favourite place to be. det blir en heldag i örebro, på olika platser, med olika aktiviteter, men ändå en heldag. bussen går om en kvart. så nu går jag ner och väljer skor och jacka. lejterpejter.

cheers!
lala

gårdagen, eller snarare gårdagskvällen, gjorde sitt. det känns som att allt är påväg upp. även om det hela tiden är en kamp. men kvällar som igår gör att jag hoppas. det gör att jag längtar efter att fortsätta, och sen fortsätta mer.  det finns inget jag vill mer än detta. och jag vet att hur hopplöst det än kan kännas ibland, kommer det alltid tillbaka till mig. det räcker med bara synen utav dig. jag blir varm utav den. jag blir lugn. det är bara såhär, darling, det finns inget annat. och för att det ska vara bra, får man aldrig sluta kämpa. och just kämpa är vi förbannat bra på.

stryk allt som har med "på bättringsvägar" att göra.. idag har jag tagit mig vatten över huvudet genom att säga att jag ska jobba. givetvis får jag stå mitt kast. proppa mig full med tabletter innan för att sen gå iväg mina futtiga 4 timmar. imorgon är jag sjuk igen. för detta går inte riktigt än.

jag besitter ett beroendehandikapp, upptäckte jag idag. då ingenting är förändrat ännu angående mitt välmående har jag varit hemma, sjuk, även idag. jag har underhållit mig själv med att dricka upp en hel kanna te, själv. jag har läst min bok som det nu bara är två kortakorta kapitel kvar (åh jag vill aldrig att den ska ta slut egentligen) så jag ska spara dem in i det sista. men då min rastlöshet börjar nå sin formtopp ungefär nu blir nog boken lidande för det. jag har dessutom sett en film. en lättsam härlig svensk film, se upp för dårarna hette den visst. jag gillade den, lagom behjärtansvärd för en dag som denna. nu till mitt nyupptäckte handikapp.. då jag startade datorn för att fördriva ännu några timmar av denna sjuklingsvardag insåg jag att dagen kommer kanske bli extra lång. min bästa, mest beroendeframkallande och tidsstjälande sida är under hela dagen lagd på is. ny server är på gång och alla konton ska flyttas. helt plötsligt fanns det inget att göra på datorn. vad gör man utan bilddagboken. där spenderar jag alltid tid när jag sitter vid datorn. och nu när det inte är upp märker jag verkligen hur stor plats det tar för mig. jag har gjort saker på min att-göra-lista (som jag förövrigt ska döpa om till min tips-lista i hopp om att den inte blir lika stressframkallande då) som jag säkert hade struntat i att göra om bd varit ett alternativ för dagen. istället har jag tagit extra hand om mig själv. jag har fixat naglar, gjort hårinpackning, ansiktsmask och ögonbryn. istället för att ha en jag-är-så-sjuk-dag idag, försöker jag skapa tillfrisknads-dagen. jag tror att man som människa inte mår bra utav att sjunka in i sjukan. visst, man ska ta det lugnt. men det behöver inte betyda att man inte kan hålla sig fresh. jag brukar känna mig friskare när man tagit en dusch och fått på mig lite vanliga kläder istället för de där mjukisbyxorna som är så sköna men som faktiskt efter två dagar mot en sjuk kropp börjar kännas sunkiga. så, då mitt beroendehandikapp inte får stjäla någon tid ifrån mig idag tänker jag focusera på att friskna. försöka äta mat, vilket  varit svårt nu i ett par dagar. dessutom gå ut, ta en promenad, om så bara en kort, men mest för att få frisk luft och lite sol. och sedan imorgon klockan 14 vara fit for fight för jobbet. beroendehandikappet kan vänta tills imorgon. för trots att det kan kännas skönt att slippa det för en dag, är ett faktum att jag gillar att sjunka ner i soffan efter en dags arbete och snoka runt vad resten av världen gjort idag.

cheers raringar.
lalu (för första gången en underskrift)

..för att lätta på stämningen lite,
jag är inte arg längre, just nu just idag.
jag blev frustrerad av påminnelsen i filmen,
thats all. det enda jag lider av just nu är höstsjukan.

Jag undrar hur det kommer sig att fångvaktare alltid är såna badass i fängelsefilmer. Jag har sett ett stort antal fängelsefilmer (ja, jag gillar missär och fängelse, det är det som är bra film) och i varenda en finns minst en vakt som är riktigt elak. Just nu kan jag i allafall inte komma på någon film som saknar en, thats for sure. men det är först idag, när jag sitter hemma sjuk som tre ledsna hundar och ser på nyckeln till frihet ännu en gång, som jag riktigt la märke till det, eller tänkte på det. Alltid finns någon. Och då undrar jag, är karaktärerna hämtade ifrån riktiga amerikanska fängelsen? (för det är flest amerikanska fängelsefilmer jag sett) finns det verkligen såna människor? Behöver man vara riktigt elak för att klara utav ett sånt jobb? eller är det hämtat ur tomma intet? bara gjort för att filmen ska bli bättre? och visst, filmen blir bättre, det behövs skurkar i alla filmer som ska ha spänning då och då. och oftast dör någon av de snälla mitt i filmen. men det är inte min point.. någon gång, i tidernas begynnelse av filmskapande var det någon människa som startade trenden med just elaka vakter, och alla andra hakade på, and thats how the story goes. tänk ifall det faktiskt, här i sverige, är lika svinigt på låtsäga kumlaanstalten? där sitter en heldel tunga brottslingar. är vakterna likadana där som vi ser dem på film? vad som händer innanför murarna stannar innanför murarna? och inga kvinnliga vakter fungerar inte alls på grund av att det är för farligt? man måste givetvis ha skinn på näsan för att klara av ett sånt jobb, men det finns en betydelsefull skillnad på att vara stark och att vara grym. jag har många frågor, påståenden och funderingar idag. kanske för att jag varit helt själv hela dagen hemma och bara haft tvn som ljudligt sällskap, vem vet. hur som helst, det jag vill komma till med dagens inlägg är att en gång fanns det en vakt, han var en ganska vanlig kille. jobbade på ett fängelse, tog hand om de inte allt för brutala och kallblodiga typerna. han var tillsynes en bra människa, hade fru och barn och ett hus en bit ifrån stan. detta var säkert en man vissa ansåg riktigt trevlig. jag vet att fallet inte var sånt alls. första gången jag träffade honom fick jag rysningar, jag visste att något inte stod rätt till, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. efter ett tag fick jag veta varför jag hade känt precis så. och enligt min mening är det denna man ifråga som egentligen borde ha en annan roll på sin arbetsplats. istället för 9- to 5 skulle 24/7 passa honom mycket bättre. det var nog egentligen därför jag från början idag kom att tänka på badassvakter. det finns faktiskt. hämtade från riktiga livet och fastklistrade på film för alla människor att beskåda. när titanic kom ut blev det stor uppståndelse bland människor. att det var tanklöst och rent elakt att göra en film om en katastrof, speciellt när estoniakatastrofen ägt rum inte långt tidigare. givetvis har jag sympatier för alla som själva var med, eller som kände någon som var med om händelsen. givetvis. det vore skrämmande annars. men jag kan inget annat göra än att samtidigt bli förargad över att det krävs en katastrof innan någon protesterar emot det. film är film, så är det. men att en människa ska få agera badass inte bara på film, inte bara på sin arbetsplats utan även på sin hemmaplan, är bara sjukt. jag var liten då, så jag vågade inte göra mig hörd, vågade inget göra. jag blev litad på och det bads om att inget säga. hade det varit idag hade jag protesterat så gudarna hörde. en människa ska ha det straff han förtjänar. är det inte så i vårat perfekta land där familjelyckan råder?

jag är frustrerad, over n out.

eftersom att hösten börjat närma sig med stora kliv, och det inte bara känns i luften utan också i kroppen, tänkte jag att även bloggen skulle få lite nytt utseende med höst-touch. orange, gul och brun är väl de färger som i grunden representerar hösten. varma starka färger som lyser upp varenda träd innan löven börjar falla. så lite åt det orange-gula hållet ville jag allt ha. men för att inte släppa sommaren helt och hållet än får mitt gula motiv föreställa fjärilar. för fjärilarna försvinner på hösten, sommarens färgglada djur byts ut emot naturens färgglada löv. sen hittade jag är lagom snyggt teckensnitt denna gång. jag försöker att variera mig så ofta jag får lust, och då ändra det som syns mest. fast jag är en liten sucker för det där med grått, och vet inte riktigt om jag är redo att ta bort mina härliga gråa fält som finns lite här och var. vad skulle man byta till? vitt gör hela sidan alldeles för vit, svart sticker ut och gör att allt annat försvinner bort. men kanske brun? för att göra höst-färgskalan komplett? jag ska testa, men det blir en annan gång. för liksom sommaren som suger ur de sista strålarna från solen nu, tänker jag behålla mitt gråa, om så bara en liten, stund till.