maja 25
pyssel på markveien
fanni
22.00
badrumssysslor
snabb-blogg
kärlek
lala
julefrid
efter en middag på noodle pie som blev "detgamlavanliga" är jag nu mätt, belåten och redo att fara hem. sitter med mitt glas vin och lyssnar sister hazel. försöker ha kontakt med sanna men hon är som en vägg. hon chattar. så istället njuter jag musik och fungerar över helgen som kommer. den kommer - tyvärr - bli stressig. jul är ju som oftast det, men helst hade jag sluppit stressen i det hela. och bara känt hur trevligt allt var. det kommer jag givetvis också att göra. men stressen i bakhuvudet går inte att trolla bort. möjligheten finns ju att jag lyckat klona mig till två, men ändå känna och uppleva allt som upplevas skall. ja, vi får se hur det blir med den saken. vad jag ska hinna? jo det ska jag tala om. morgondagen blir nog ganska lugn, då skulle jag egentligen kunna ta mig in till örebro och träffa mina fina vänner där under dagen. ja, det ska jag nog. sen på kvällen ska vi till berggrens på middagsmiddag. fredag är julafton, och allt vanligt som hör julafton till sker då. kanske även en visit på hotellgatan hos christoffer på kvällen för glöggkväll. 25e ska jag till mormor och träffa mamma och alla kusiner. sen på kvällen är det oklart. söndag far jag nog till nora och träffar fina familjen haldert och julfikar. dessutom ska jag försöka hinna med karlskogavänner. och prime med familj. och sova med decco! hur ska jag hinna allt detta? jo det ska jag tala om. eller, medlen kanske är hemliga, men jag klarar det. för jag vill ju så mycket. jag vill träffa andy, oliver, bella & nadine. helst matilda & milia också. jag vill ge alla hundra timmar var, men det går ju inte. dom kanske får några gemensamma? och söndagsfikat kanske inte får bli så länge som jag egentligen hade velat. och julfirandet på 25e kanske bara får bli halva dagen istället för hela. för sen ska jag träffa emma också. helst cassandra med. och ian & doris. det där med att prioritera har alltid varit mitt sämsta. för jag vill allt lika mycket. suck och stön säger jag. men, härligt med jul. trots det. jag längtar. jag ser till och med fram emot bussen. det ska bli mysigt. hoppas det småsnöar.
Dag 03
jag har, som majoriteten av mänskligheten, två föräldrar. vi kan börja med pappa. hans namn är tony, men genom åren har han fått namn som makaroni, tonini, pikko hirvi (det är hans gamla arbetskollegor som kallade honom det på skoj, då det betyder "liten älg" på finska. och som bekant heter vi ju elgh i efternamn. komiken bland varvsarbetare, alltså.). han är 53 år gammal och bor i karlskoga, i en fin villa vid vattnet. där är vi uppvuxna och jag är så tacksam att han orkat bo kvar där så länge och pysslat om huset så. det är nämligen såhär, för er som inte vet om det, att min far är den snällaste människan jag känner. det finns inget ont i honom what so ever. han är den där som alltid är hjälpsam. konkret exempel: vi stod vid en korsning en gång när vi var mindre, och bilen framför hade fått motorstopp. de andra bilarna bakom började bli irriterade och otåliga. men pappa är inte sån, han hoppas istället ur bilen och i farten säger han, jag är snart tillbaka! sen går han bort till den andra bilen och frågar damen som sitter i om han ska hjälpa henne få bilen ur vägen. hon blir jättetacksam och de knuffar tillsammans bilen till bensinmacken som låg vid sidan av. sån är min pappa. han har förståelse för det mesta och ställer upp för människor i alla lägen. främst mig och min syster. jag kan inte säga att jag varit ett väldigt bortskämt barn, men när det kommer till skjuts och hämtningar var som helst de flesta tiderna på dygnet är min pappa en kung. en annan sak han är kung på är mat. jag är ju vegetarian sedan ett par år tillbaka. och det sista i köttväg jag åt var pappas köttfärssås. som är känd bland vänner och bekanta i karlskoga. det har blivit lite utav en grej, att man åker till vassviksvägen på köttfärssås när man är hemma. bjuder in sig till antingen mig eller lillan, för att egentligen få äta pappas mat. precis så är det!
en annan sak jag gillar med pappa är att han gillar musik. han lyssnar på stones och thin lizzy. och går på spelningar såfort han har möjlighet. han är en såndär pappa som inte försöker vara yngre, såna gillar inte jag. solariepappor som klär sig som om de vore 25 och uppför sig även på det viset. kompispappor. nej, min pappa är en pappa-pappa. som är cool just därför. dessutom är han himla klyftig och lägger alltid saker på minnet. när man är i hans närhet får man tänka sig för vad man säger, för han märker ord precis hela tiden "va, evelina är det verkligen det BÄSTA du vet? verkligen? det BÄSTA?" och liknande. eller när han umgås med sina vänner som är likadana blir det bara kaos, och de retar upp varandra. en gång, då han var med sina vänner, skulle de försöka komma på hur många de visste - från karlskoga - som hade ett smeknamn som var ett djur. tror de kom upp i ca 40 stycken. sånt pysslar min pappa med, när han inte arbetar såklart. jag måste säga att jag inte har dödskoll på vad han specifikt gör på sitt jobb, men han arbetar på bofors, och jag är säker på att han är duktig.
en lite rolig grej som inte så många vet, är att när pappa var liten var han sverigemästare i gocart. så det så.
nu över till min mamma. hennes namn är anna och hon kallas bara för det. anledningen är att såfort hon möter en ny anna hittar hon på ett dubbelnamn till denna anna, tillexempel har vi lilla-anna, anna-norring, silver-anna, just för att hon ska kunna vara bara anna. det är min teori alltså. mamma är 50 år gammal, och i somras då hon (nästan) fyllde (hon fyller i semtember men ville ha poolparty och det har man ju hellre när det är varmt ute) så ställde hon till med stor fest. för sån är min mamma. hon har alltid stora kalas, och alla hon älskar är bjudna. även hon är en hejare på att laga mat. och det har blivit många lyckade "kajsa-varg" recept som hamnat i boken. hur som helst, detta är en så liten - men viktig - del av min mamma. hon är ju så mycket mer! vi kan börja med att hon är uppvuxen i karlskoga men har bott i stockholm också. sen var hon tillbaka en sväng i karlskoga och nu bor hon i västerhaninge ihop med sin sambo anders (& varannanvecka med hans döttrar linnea och maja.) ja, när man tänker efter är hon nog den jag vet som haft flest adresser. vad är du uppe i nu mamma? 10? 15?
av mina föräldrar är jag nog mest lik mamma. vi båda har ett dundrande temperament till att börja med. men jag tror att det är för att vi är väldigt fulla av känslor båda två. och gillar att uttrycka dessa, även om just det där med temperamentet kanske inte är vår bästa del är jag helt klart glad över att hellre ha för mycket känslor än för lite. så tack, mamma. en annan sak om min mamma är att hon var sträng om vissa saker när jag var mindre, men som jag är otrolgit tacksam över nu, bland annat var hon bestämd över att jag inte fick tatuera & pierca mig när jag var 15. "men mamma jag kommer ALDRIG ångra en tungpiercing och stjärnor i svanken. jag vet det! aldrig!. åter igen, tack för det.
min mamma har alltid varit min största förebild egentligen. hon är stark och målmedveten, duktig på det hon gör och otroligt god. sen att hon pysslat med mig och min syster i hela vår uppväxt är jag jättetacksam över. det tog jag som en självklarhet att "såhär gör ju familjer" men det gör ju inte alla? jag kan hundratals barnsånger, godnattsagor & jag kan göra vänskapsarmband. en sån mamma är min mamma. och nu i vuxen ålder är hon oftast den första jag vänder mig till, för hon är bra på problemlösning och det är så många gånger som jag ringt henne helt förtvivlad och sen när vi lagt på känns saker och ting så mycket lättare. hon har även lärt mig att sparka av knäskålarna på snuskgubbar. det är bra att veta hur man gör. när det kommer till min mammas jobb vet jag inte riktigt vad hon gör heller, haha. de har kluriga jobb de där föräldrarna. hon är i allafall forskningsledare / kordinator (tror jag? blev det rätt?). det är i allafall en cool titel. så antar att hon har ett häftigt jobb med mycket att göra.
egetligen kan jag säga så mycket mer. det kan jag alltid. men jag vill i allafall avsluta med att säga stort tack, till er båda, ni har gjort mig till den jag är idag. och jag gillar mig som person och den jag blivit. så ni kan vara stolta. och tack vare era olikheter har jag och min syster fått den kompletta uppväxten ett barn borde ha. och nu som vuxna är ni två personer som både jag och lillan älskar att umgås med. all kärlek till er mina finfina föräldrar!
Dag 02
min första tanke gällande dagens tema var bara "hey, det här har jag redan gjort en gång". för back in the days, när jag gick i gymnasiet, hade en fantastisk svenskalärare och fjärilar i magen, då skrev jag precis detta. en uppsats på 4 sidor som beskrev min första riktiga kär-kärlek. man fick välja, och fjärils&hjärteperson som jag är valde jag just kär-kärlek att skriva om. och personen var givet. det fanns ingen annan jag kunde skriva om. legendariskt idag. ganska roligt när jag tänker efter. hur som helst, den texten är nu gammal och dessutom allt för naken, personlig och sårbar för att skriva ut här mitt i offentligheten. därför har jag valt att skriva om EN av mina första kärlekar. i allafall min största. det är min syster.
vissa människor - har jag upplevt - har inte starka band till sina syskon. eller, jo, men de känner inte varandra riktigt. umgås inte. tar varandra för givet och kanske helt enkelt "bara" är syskon. min lillasyster - cecilia, lillan - är inte bara min syster. hon är min bästa vän, den person jag alltid har och alltid kommer kunna lita på. hon är den roligaste (ibland bitter-rolig) människan på hela jordklotet. hon är begåvad. vacker som ingen annan. god i hela hjärtat.
jag börjar från början. min syster heter margareta i mellannamn. det är mitt fel, förlåt. anledningen till detta är för att när hon låg i mammas mage, och mamma frågade mig vad babyn borde heta svarade jag så glatt att "hon ska ju heta margareta". mamma undrade givetvis varför jag ville det, varpå jag svarade "för jag tycker det är så fint med den tjocka och den feta". snäll? jo jag vet. det handlade om den där sången ni vet, sången om rida rida ranka, och så kommer han till drottningen margareta den tjocka och den feta. det var tydligen en bra sång just då. hur som helst så hade jag kärlek till henne redan då, men det visste jag ju inte riktigt.
vi har alltid stått varandra otroligt nära. och det finns ingen person som gör mig stoltare än just lillan. när hon år efter år är var med på tomterocken och spelat, och jag fick sådär gråtattacker varje gång för att hon var så duktig på scenen. jag får det fortfarande, v a r j e gång hon sjunger inför publik. med världens sköraste samtidigt starkaste stämma. en annan sak - på tal om stolt - med henne är att hon är så behjärtansvärd. hon tänker alltid med hjärtat i sina handlingar vilket jag tycker är vackert. som då hon var 8 år gammal och kom hem och berättade för mamma och pappa att hon skulle minnsan bli vegetarian. då varken mor eller far var det undrade dom lite varför hon fått denna idé. det enkla svaret var "jag tycker synd om djuren". efter det har hon varit veg. nu, 21 år gammal är hon den enda jag kan ordentligt prata med om djur. hon förstår verkligen det komiska i djur. kan skratta åt kattmatskonservburkar ihop. dessutom är hon den enda som kan förstå ordentligt vilka ångestattacker jag kan få när jag ser djur bli illa behandlade.
för trots alla våra många olikheter, så förstår vi varandra väldigt bra. kanske bäst. och alla mina tatueringar jag gör kommer alltid att involvera dig, på ett eller annat vis. för dig kommer jag ha kvar i alla mina dagar. och jag bär ditt hjärta i mitt hjärta.
och en dag kommer jag och du verkligen bli gamla, men jag älskar dig nu.
effektivitet
efter en dag som startade tidigt kan jag nu konstatera att jag varit väldigt effektiv dessa få timmar jag faktiskt varit vaken. det är skönt att märka hur mycket man faktiskt hinner om man struntar i att sitta vid datorn eller se på film hela dagen. så idag har jag hunnit städa hallen, städa badrummet, städa mitt rum, organiserat om i garderoben, diskat, duschat, bytt lakan och nu ska jag alldeles strax laga lunch innan jag sen beger mig emot aker brygge för 4 timmars arbetspass. ganska lagom för en söndag måste jag säga. och trots att jag somnade strax innan 4 inatt känner jag mig ändå relativt pigg nu. jag sov ju ändå ett par timmar i soffan innan, då jag kom hem och totalslocknade efter jobbet. så kan det gå helt enkelt.
efter jobbet ikväll kommer henke hit och ska tvätta lite. det blir säkert en film och lite te på det också. blir mysigt, sen längtar jag efter jonsson och hoppas innerligt att hon dyker upp på markveien under kvällen snarare än morgondagen. dessutom - på tal om längtar - är det nu bara 3 dygn lite drygt kvar tills jag styr kosan emot karlskoga och ett julfirande utan dess like (det var att ta i, jag vet, jag gör ju så ibland). det ser jag fram emot jättemycket då jag verkligen behöver lite ledigt. käraste karlskoga, jag saknar dig. snart ses vi igen.
kärlek
lala
Dag 01
jag är evelina. det viktigaste som finns för mig är kärlek. jag skriver aldrig enligt reglerna, har alltid för många punkter och använder för få versaler i början på meningar. jag bor och trivs i oslo med min fantastiska sambo sanna. jobbar på H&M och trivs skitbra rent utsagt. förrutom det försöker jag leva mitt liv i nuet. jag sparar inga pengar inför framtiden vilket egentligen är puckat, men jag gillar att äta på restaurang, dricka vin och gå på bio istället. men jag är inte orolig, för förr eller senare styr även jag upp mig. jag känner mig såpass gott. nattmänniska och morgonmänniska på samma gång går sällan ihop med den sömn en kropp egentligen bör ha för att fungera. men jag kan verkligen inte göra något åt det då jag är som mest kreativ på natten (jag gillar mig själv som kreativ) och vill uträtta ärenden och ordna hemma på tidiga timmar. så det får helt enkelt bara vara på det viset.
jag har en underbar familj, släkt och vänskapskrets som jag värdesätter otroligt högt. högst av allt egentligen. alla dessa fina människor som finns runt om mig gör allt som oftast mina dagar, för jag är en väldigt social person. träffar gärna nya bekantskaper men håller också hårt i dem jag verkligen gillar sedan innan. sen att jag då och då behöver ta anti-dagar eller veckor för att bara vara med mig själv är något som känns nyttigt. evelina är också viktig, liksom.
intressemässigt är jag nog ganska lik många i dagens digitala media-värld. jag fotograferar gärna, även om drömmarna om att ha det som yrke blivit lagda på hyllan och snarare nu är just det - ett stort intresse. även musiken är otroligt viktig i mitt liv och jag hör på allt från svenska ljuva sing/song-writers till musik som får mig att vilja dansa mig svettig ihop med galna grabbar som tatuerat XX på sina händer och tycker att dom är de coolaste på jorden. jag gillar att sjunga med i alla sånger jag lär mig texterna på. och varje gång jag är ute och dansar och en sång jag kan (mer eller mindre) dyker upp slår hjärtat ett extra slag och glädjen sprids fort i hela kroppen. även om låten just då kanske bara är carola (okej, så illa har det ALDRIG varit. jag lovar, men ni fattar grejen). skriva är också något jag gärna gör, även om jag blivit lat och skriver dåligare nu än då jag gick i skolan. jag använder aldrig mitt stora ordförråd längre och jag författar mig sällan om känslor. förvisso har jag en till blogg där jag skriver av mig lite anonymt då och då, men den delar jag bara ut till ett fåtal just för att fortsätta vara extremt anonym där. sist men inte minst bland de stora nämnvärda intressena kommer film. jag ser på så mycket filmer om dagarna att jag börjat bli mer eller mindre retad av vissa (med glimten i ögat givetvis) på grund av detta. ofta ser jag samma filmer, ibland nya, men mer sällan då jag aldrig laddar ner utan alltid köper mina filmer. det är en principsak helt enkelt. jag gillar att sponsra sånt jag tycker är bra gjort. på sega söndagar ser jag helst på asiatiskt splatter men annars är jag nog ganska varierande. enda kategorin som faller bort är skräck då jag mentalt inte klarar av att se det.
jag är en person som alltid bytt mig lika mycket om djur som människor. och förr eller senare i mitt liv ska jag göra något behjärtansvärt som betyder mycket. för det har jag ju glömt att nämna, jag är en hjälpare. jag gillar helt enkelt att finns där för de som har det lite travelt. utan att på något som helst vis försöka låta ädel. jag bara fungerar så.
jag föddes och växte upp i karlskoga. då jag nu är 23 soon to be 24 år gammal har jag hunnit med att skapa många fina minnen i min hemstad. de flesta vännerna har hunnit flytta därifrån, men vissa guldklimpar finns kvar vilket jag är tacksam över. sen har jag ju 3/4-delar av min familj där också, far, syster & katt. den sista delen - mamma - bor i stockholm sedan ett par år tillbaka. det är lite jobbigt då det blir så nedrans långt att besöka henne (vi flyttade åt två helt olika håll ju!) men när jag väl är där trivs jag jättebra. tryggt hus som hon delar med sin sambo anders & hans två döttrar.
när det kommer till kär-kärleken är jag nog the worst. jag tror jag är konstant kär. kanske inte lite mycket sedan jag flyttade till oslo, här är det ganska stabilt och fjärilarna i magen flaxar inte så vilt som det alltid annars gjort. jag trivs själv, kanske lite för bra för att våga släppa in någon på livet igen som får mig ur balans och gör mig till en känslomässig berg & dalbana. men jag gillar att vara kär. även om det bara ibland är för en dag.. förr la jag mer vikt i ordet kär, och använde det bara när jag verkligen var det. jag har blivit slarvig och använder kär istället för förälskad, intresserad eller förtjust nuförtiden. men när jag säger kär, menar jag egentligen inte det. eller, man märker ju skillnaden right? inte nog med att jag alltid är konstant kär, jag älskar att prata om det. diskutera kärlek med vänner. jag har en storfavorit till just dessa diskussioner (hon förstår alltid precis vad det är jag menar, för hon tänker likadant) och det är johanna. detta var den första bilden jag tog på henne när vi precis blivit sambos, och jag tyckte att hon var underbar redan då.
sen mig rent utseendemässigt då. okej, jag är långt ifrån lång men sträcker på mig så mycket jag kan för att vara 165 istället för 164,5. jag byter hårfärg ett par gånger om året och har på senare tid blivit bortskämd med att kunna gå till min vän Anna som fixar precis allt sånt åt mig. hon är kung helt enkelt. jag önskar att jag var brun och 100 kilo mindre men jag bryr mig inte överdriver mycket om just såna petitesser. jag har världssaker att tänka på istället. jag klär mig helt normalt och smälter vanligtvis in i mängden. ganska bra. det är inget jag strävar efter, men vill å andra sidan inte ha rosa tuppkam och balettkjol på mig om dagen för att alla ska vända sig om. jag är nämligen ingen uppmärksamhetsperson. bara bland de jag känner, men sätt mig på en fest med bara okändingar så blir jag oftast ganska liten och tyst av mig. när jag känner mig bekväm med sällskapet däremot, då är jag överallt och det är ofta svårt att få tyst på mig. men ingen fara, det är bara att säga ifrån så gör jag mitt bästa för att sluta snacka. jag har aldrig gillat långa naglar då jag tycker det är ofräscht, ju längre desto mer smuts får plats under. och genom att måla naglarna, som förvisso kan vara fint, döljer man ju bara skiten så jag har nog alltid haft väldigt korta naglar. på tal om håret förresten så har jag hästhår. extremt tjockt och strävt. jag klagar enbart över tjockleken på sommaren, då det blir som en pälsmössa, annars trivs jag i tjockt hår. jag har även ett gäng tatueringar som pryder min kropp. 3 närmare bestämt, soon to be more skulle jag väl vilja säga. men allt handlar om pengar. därför ska jag så snart som möjligt bli ekonomiskt oberoende, det är mitt mål. helst ska jag vinna pengarna.
en sista sak innan jag faktiskt tänker vara nöjd med det här inlägget är att; jag Kan inte - under några som helst omständigheter - författa mig kort. ni vet i skolan, när man fick två rader på sig att svara på något, då skrev jag alltid utanför för att få plats. och de av er som läser här lite då och då vet ju verkligen att jag alltid skriver för mycket. men jag trivs. det är den jag är. jag är full av ord. och ganska ofta så skriver jag brev också. riktiga brev. med penna och papper. det tycker jag är mysigt. (jag bor på markveien 24a, 0554 oslo! så skriv så gärna om det är fler brevskrivare kvar där ute). jag skriver även lappar, främst på jobb. men även hemmatodo-lappar. det är något med att få stryka på en lista som tillfredställer mig. det är en skön känsla att faktiskt väldigt konkret få se vad mycket man uträttat och hur effektiv man varit under en dag.
detta blev som väntat boklångt, ska försöka hålla de andra dagarna lite kortare. men att presentera sig själv som person är helt enkelt svårt att sammanfatta kort. men OM jag nu skulle göra det, skulle jag nog ta de två första raderna i detta inlägget. det sammanfattar mig ganska bra.
kärlek
lala
listornas lista
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mina syskon
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Det här åt jag i dag
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
kära tomten
den här önskar jag mig tomtis. så vet du. och sånt vet väl redan du, men för säkerthetsskull, den finns här; KLICKA
pure happiness!
blöggbös
idag längtar jag efter jul och efter karlskoga. jag har skrivit julklappsrim och slagit in klappar ett par dagar i rad nu. isolerat mig egentligen. men snart ska jag ut i kylan och möta upp josie för lite lunch innan jobbet. vi har inte träffats på ages så ska bli riktigt roligt. förrutom mötet idag har jag inget planerat alls inför helgen, vilket kanske är bra då jag jobbar 7,5 timme idag, 8,5 imorgon och 4,5 på söndag (jag vet jag vet, det låter inte som långa dagar, men då ber jag alla prova jobba i en butik under julshoppingstider och hålla glatt humör uppe och stressnivån nere i så många timmar så får ni se hur lätt det INTE är). därför känner jag att jag inte vill göra annat i helgen än vara hemma. jag har endel att pyssla med. måste julstädas och lite sånt. jonsson får ju hit sin familj över jul och då kan det verkligen inte se ut som det gör just nu.
angående karlskoga har jag massa bra att se fram emot. för det första berggrens den 23e. med allt vad det innebär! god mat till att börja med, trevligt sällskap och gamla minnen som allt för ofta svämmar upp och gör oss 12 år igen. det ser jag fram emot. tryck på ett kodnummer, och så vidare. sen har vi självaste julafton, då traditionerna följs så när som på att mamma inte är här, så vi får helt enkelt ha julklappsöppning på kvällen hos pappa. konstigt det kommer kännas, men det blir såklart bra det också. senare på kvällen far jag kanske till hotellgatan och besöker herr collin som bjuder på glöggkväll i goda vänners lag. om jag inte är sådär julaftonssliten som jag vanligtvis är. jag ska kämpa för att vara vaken. 25 vankas firande hos mormor med mor och lite kusiner. ska bli så himla mysigt att mamma faktiskt kommer hit. och dessutom gillar jag ju firande, så varför inte fira i dagarna 3? helt perfekt ju. ja, jag längtar alltså hem. men tills dess ska jag jobba ihjäl mig, och hinna dö några olika döder, ha några olika topp 3 klagor, för att sen inse att jag dagarna gått hur snabbt som helst.
kärlek
lala
julDVD
okej, jag vet en sak till jag önskar mig i jul. en ny DVD. min är nämligen inte värt något. den hackar i mina bästa filmer, och vore det inte för att jag är i desperat behov av att äga en (och därför för stunden inte kan vara petig) hade jag kört rockstarstyle och slängt ut skiter genom fönstret. så det är ju ett tips.
red yet again
le chat est sur la table
vargaland
tågnostalgi
kärlek
lala
keepers or goers?
bw
orangelina
suck
puskattepus
rapunzel
tidigt på söndagsmorgonen tog jag mitt pick, mitt pack och min extremt ovakna kropp till buss-sentralen i oslo för att kliva på bussen till karlskoga. hade fått en extra ledig dag, vilket jag verkligen kände att jag behövde (efter lite om och men! hjärtans tack till line som är guld helt enkelt. men så är vi ju dreamteam också.) och nu efteråt känner jag att det verkligen var precis just det som var felet hos mig. har ju varit lite småsjuk nu i två veckors tid. illamående blandat med ont i hela kroppen samt huvudvärk till och från. man känner sig så fräsch och peppad på att jobba då. nat. hur som helst! nu har jag massa ny energi alltså. på grund av bra helg. hann med att ha en club-toast-lunch på som hemma med lillan. dessutom en tur i centrum och på loppis också. sen hann jag träffa pappa, dekkonen, ian och doris på lussekatter och pulkaåk en stund. resten av tiden har jag varit på hotellgatan och besökt herr collin. vi har mest bara sett på film och haft det lugnt och skönt. samt ätit till förbannelse! men mycket bra slut (och början) på veckan. hur som helst, det jag egentligen skulle skriva om var ju katter! christoffer har just nu nämligen inget mindre än 6 stycken hemma. varav en är en linslus. hon heter rapunzel och syns på bilderna nedan, alltså.
oh summercat
en dag i somras stod jag och mina älsklingar på stationen i lilleström och väntade på att bli hämtade. då roade vi oss såhär.
my hearts at sharpbayroad
födelsedagsnattfika
räddningsärende
Detta är en kontaktannons. eller nästan. egentligen är det bara en vädja till min goda vän Anna Sofia Granström. jag vill ha en date med dig snarast möjligt. mitt hår också. ja, du ser ju varför! (nej jag har inte blivit gråhårig. det är en svartvit bild. men du fattar)