det var längesen jag skrev något sånt här, men idag vill jag bara säga att jag saknar alla mina. och är ytters tacksam över att alla jag älskar lever och mår gott. just nu är det väldigt mycket död runt omkring mig i vardagen. känns som att människor trillar av pinnen konstant. och där står jag som ett fån och inte alls vet hur man reagerar så jag verkar kall och obrydd. egentligen handlar det bara om att jag inte kan relatera, inte vet hur det är. jag har - som tur är - aldrig behövt uppleva en död nära inpå mig. visst, människor har gått bort under åren, men inte såna som jag haft ett starkt band till. vänners vänner (som jag i person inte känner) och liknande. men det är fortfarande sånt jag klarar att ha en distans till. även om det funnits mycket sorg har jag inte haft omåttligt ont i hjärtat på det där viset som jag antar att det gör hos människor som förlorat någon nära och betydelsefull person i sitt liv. så även om det är väldigt sorgligt med allt detta som sker just nu känner jag mest tacksamhet. tack för att jag hittills aldrig behövt uppleva något liknande själv. och jag bävar inför den dagen jag själv måste stå inför något så svårt som en bortgång. det var allt.

kärlek och kärlek och all min kärlek till alla mina små hjärtan
lala