idag har jag funderat mycket på mina människor runt om. hur mycket som förändras på kort tid, och hur mycket som läskigt nog är detsamma. människor som man trodde skulle stay the same för alltid är helt plötsligt gravida och har flyttat till norrland? vad är det?! medan andra man möter på stan fortfarande är bästa kompisar och fortfarande är såna man helst skulle undvika att just stanna och prata med. vänner man inte umgås med men vet att dom alltid finns kvar, och andra som känns mer tappade. det kan kännas som en loss att bli av med vänner, för vänner är ju bara dom som är närmare än både bekanta och polare. lite bättre än alla andra helt enkelt. eller är det verkligen så? kan inte hela den här vännergrejen vara precis som jag vill? egentligen kanske de människor man valt att kalla bästavänner bara är som vilka andra människor som helst, inte så mycket bättre, jag har kanske skapat den här bästhetsstatusen åt dom? det kanske bara är jag. men när jag på distans ser hur tråkiga och sorgliga vissa såkallade vänner är så funderar jag mer och mer på den här illusionen jag byggt utav dem. höja upp folk hit och dit på pedistaler bara för att de kändes ju så bra, en gång i tiden. anyway. en annan sak är det med vännerna man har kvar. en befinner sig i samma stad, vi umgås nästan aldrig, men jag vet att vi har varandra. en annan, som funnits i hela livet träffar jag aldrig numera, en är bortflugen i andra länder, men vi är fortfarande så nära, och en annan är tillfälligt ute och far, men jag längtar tills hemkomsten. två är såna jag träffar så ofta jag kan, och alltid har himla kul med, och en jobbar ihjäl sig, men jag gillar när vi väl har tid att ses och skvallra om allt som rör sig i vår lilla stad. grejen är den att egentligen gör det inget om man tappar vissa, och skaffar nya på vägen. jag tror att det handlar mycket om egen utveckling. endel människor växer man helt enkelt ifrån. att falla tillbaka i gamla spår är inget jag gör. att träffa gamla vänner och umgås med dem är en annan femma för mig. bara för att det är gammalt behöver det inte betyda att falla tillbaka. jag gillar att hela tiden förbättra relationer med de människor jag har nära. och även om uppskattningen itne alltid visas helt självklart så finns den där. mina människor gör min värld.

ciao darlings.