femton av trettio



okej. då var vi uppe i hälften på denna lista. egentligen hade jag ju tänkt att uppdatera varje dag - som nog planen är med detta projekt egentligen - men så tänkte jag att det är väl bättre att göra det när jag väl har inspiration istället? så på det viset blev det. idag har vi kommit fram till punkten mina drömmar, och jag anser att det egentligen går att dela upp i två delar. den första som handlar om de drömmar jag drömmer på natten. eller den andra som är mina drömmar inför framtiden. jag väljer att fokusera på del två. för den är mer intressant för mig och inte alls lika luddig (visst önskar väl nästan alla att det fanns en speciell inspelningsapparat man kunde trycka in i huvudet innan man somnade som spelade in alla drömmar? fasligt så creepy men spännande det skulle vara att titta på sen!).

hur som helst. jag har valt att bara ta en av mina framtidsdrömmar, då jag egentligen har hur många som helst som ständigt vrider på sig och ändras. men detta är en av mina bästa, finaste, mest romantiska och som faktiskt varit densamma sedan jag skaffade den för många år sedan. jag vill bo i paris! där ska jag ha en liten liten lägenhet, gärna högt i tak. jag ska ha ett kylskåp som sjunger på sista versen och gapar tomt sånär som på lite pesto, tomater och en halvtorr baguette. jag ska ha skyra kläder och vara fin i slarvigt uppsatt hår. jag ska ha min katt vid min sida och fransk balkong med hemodlade färska kryddor på. en gammal skrivmaskin vill jag ha mest för känslan men egentligen ska jag ha en dator att skriva på. samtidigt som te och vin ständigt ska vara vid min sida då kreativiteten flödar inför mitt projekt som jag faktiskt är där för att klara. jag vill skriva en bok. en jättebra bok som slår rekord och som människor känner igen sig i. som förmedlar värme. dagarna jag inte finner inspiration ska jag jobba extra på det lokala konditoriet (eventuellt bageriet) runt hörnet. och nättarna sitter jag uppe och skriver. jag vill helst att det regnar ofta, speciellt när man ska handla. och jag ska vara ganska isolerad där. helst skulle kusin mathilda kunna bo i samma trappuppgång fast någon våning upp eller ner. hon skulle passa fint in i den bilden. vi skulle kunna ta söndagspromenader ihop och prata om viktigheter och strunt. sen kunde hon visa något fint café hon snubblat över på en av sina många promenader runt om i staden. vi skulle fotografera också. jag mest digitalt och hon mest analogt. men jag skulle vilja lära mig, också. och ibland kunde vi passa varandras katter när den andra gjorde viktigheter. hon skulle nog ha en svart, ståtlig, korthårig katt. och jag har min lilla ullevi. ibland kunde vi ta en buss ihop till något mysigt ställe utanför staden och ha en picnic. ibland fick katterna följa med. ibland fick de stanna hemma. då och då skulle vi bjuda varandra på middag. även om det ibland bara bestod av mjukt bröd med ost och en kopp te. jag skulle inte prata så ofta i telefon, men skriva långa fina brev till lillan och mina föräldrar. och alla andra jag gillar att skriva långa fina brev till. jag vet inte under hur lång tid detta scenarie skulle utspela sig på. om det är 4 månader eller 2 år. men det är i allafall min allra vackraset och mest romantiska framtidsdröm. (mathilda vill du följa med?)

kärlek
lala

fjorton av trettio

idag passar betydligt bättre med dag 14. så, detta har jag på mig idag. och när jag går till jobbet senare har jag förmodligen vita tygskor och en svart jacka också. men detta hittills. inga strumpor.







Linne - Weekday. Byxor - Monki. Smycken - gammalt + egengjort. Nagellack - isadora.

det var det. åh vad jag gillar att jag orkar blogga igen. nu ska jag äta flytande föda åter igen och sen bege mig emot jobbet. lööööv!

kärlek
lala

tretton av trettio

min vecka har varit väldigt 9-5. har jobbat tidigt och sen bara varit hemma. inte alls den ultimata veckan att skriva om alltså då jag säkert gjort massa fler roliga grejer andra veckor. men just idag var jag redo att skriva om veckan så varför inte. kan försöka få det att låta kul. jag har varit ensam med ulla från torsdag då sanna bestämde sig för en spontantrip till barcelona. jag är inte alls avundsjuk eller bitter. jag bara hatar henne och tycker att hon är tjock. istället har jag och ulla försökt göra det bästa av situationen då vi varit själva. vi har sett på ungefär alla matprogram tv4 har att visa. det bästa är sveriges mästerkock och halv 8 hos mig. nom nom. tätt följt av vad blir det för mat? med mysiga per morberg och prima paulo med paulo roberto. jag har fått massor med inspiration till god matlagning. även om min kost den här veckan antingen bestått av ris, hårt bröd eller minifryspizzor. anledningen till alla dessa delikatesser är att jag är fattig som en.. ja, som någon som är väldigt fattig. därför äter jag det jag lättast kommer över. mat jag har hemma, alltså. fast igår fick jag faktiskt sushi, johanna bjussa och jag njöt. väldigt tacksamt att jag och mina vänner får lön olika tider på månaden. så nästa gång hon har extremt sushisug har jag precis fått min lön och hon i sin tur är luspank. så fungerar det alltså. på jobbfronten har det gått bra. veckan har bara flygit förbi då jag hjälpt ingvild att göra om hela homeavdelningen för första gången sedan öppningen. det har varit extremt mycket strykning till att börja med, vikning, hängning, mer hängning, ändringar, flytta hit och dit. och slutligen finputsningar. men nedrans så kul det har varit. jag vill nog bli vm tillslut ändå. jag har det där kreativa visuella i blodet tror jag. anyways, idag har jag mest tagit hand om alla våra hundratals kunder som besökt oss för att lördagsshoppa. plus haft gåt-tävling med källarvåningen. vi har klurat länge och skrattat mycket. jag gillar hela vårat stora gäng på jobbet. och extremt mycket gillar jag home-jentene. men just nu är jag glad över att inte jobba imorgon, jag behöver en vilodag, helt slut! förmodligen ska jag bara vara hemma ikväll, då jag tidigt imorgon ska fota till annas håruppsättningar och sminkningar. det ska bli kul att få vara lite söndagskreativ, istället för degig som alla andra nog kommer vara. nu ska jag se på a love song for bobby long. och klappa katt. så, ser min vecka som varit ut. helt okej ändå.

elva av trettio

dagens mat har varit skitgod rakt igenom (bortsett från kanske den inte-existerande frukosten). startade lugnt med lite pepparchips och avslagen cola. nom nom tänker ni.. men faktum är att det inte alls var speciellt välsmakande. hur som haver, sanna och jag bestämde oss ganska snabbt att vi behövde åka till majorstuen och ta med alla våra flickor där på lunch på mucho mas. sagt och gjort. efter en enorm quesadillas med räkor var jag mätt och belåten en lång stund. men då jag vissa söndag anser mig vara bottenlös beslutade vi att det var tid att inhandla lite b&j half baked glass till kvällsfilmen som ju var titanic. till det ännu mer cola. efter att sockerbehovet stillats var det givetvis dags för saltet. jag gjorde alltså salt mat till kvällen i form av pasta med pesto, lax, cremefraiche med massa citronpeppar och salt samt lite solrosfrön. gött var ordet. och nu är jag mätt och snart i vågrät ställning inför natten.



förresten, gratulerar norge! ni har en sjuhelsikes duktig åkare, jäklar så spännande upploppet var!

kärlek & godnatt
lala

tio av trettio

detta hade jag och sanna på oss idag. för att fira sverige!

nio av trettio

idag kände jag att det var dags att fortsätta på min lista. det har hänt så mycket de sista veckorna att jag inte alls varit motiverad att slå mig till ro och skriva ordentligt. men idag finns tiden och orken. numero nio handlar om tro. min tro. och med risk för att låta tjatig angående ämnet måste jag ändå säga att det jag tror på är kärlek. för mig räcker det. jag behöver inget mer definierat än så. att tro på kärlek, att de som ger kärlek får kärlek. att kärlek är det som behövs för att livet ska vara fint. förrutom det tror jag på vetenskap. har stor respekt för sådant. jag är även lite vidskeplig och vägrar tro att man bara dör när man dör. dessutom tror jag att vår planet inte kan vara den enda planeten med intelligent liv. jag tror på att pengar kan köpa tillfällig lycka (tillexempel en fin katt som sen helt plötsligt blir kärlek istället!) jag tror på äkta vänskap som kan övervinna de allra flesta vägbucklor. jag tror att sommaren måste skynda sig hit om inte min kropp ska gå i ide snart. det är allt jag tror just idag. egentligen har jag säkert ett längre utlägg om tro ur en religiös vinkel, men inte just idag. just idag är detta det jag vill skriva.

sju av trettio

min bästa vän, min bästis, heter Jennifer. jag mötte henne första gången på lekis då vi båda var 6 år gamla. efter det har vi hängt ihop var evigaste dag i skolan tills vi tog studenten. vi fyller en vecka isär, tycker olika om ungefär allt och har bråkat oss igenom 18 år av våra liv. herregud! jag började räkna nu, 18 år. arton år. a r t o n, ARTON! vi har känt varandra för alltid alltså. hur som helst. jennifer, eller bubba som jag oftast kallar henne (minns inte ens varför, men ligger så naturligt på något vis), är min raka motsats egentligen. och hade jag mött henne nu hade vi säkert inte gått bra ihop alls. men det är grejen med bästisar. vi har varit med och format varandra. och det spelar ingen roll att vi är så olika som vi är, vi funkar.

det var en period efter gymnasiet vi inte umgicks så mycket, var väl trötta på varandra plus att bubba hade pojkvän som hon satt ihop med då. men så minns jag så väl den gången vi hördes och jag spontant for hem till henne en kväll. jag visste redan innan att den kvällen skulle innehålla skrattattack tills gråten kommer, gråt tills skrattattacken kommer och en heldel smågnabb. och precis så var det. en halvtimme in i besöket fick jag första gråtattacken som sen övergick till skratt. för precis så är vi. det är något speciellt med bästisar helt enkelt. när jag sen for hem (tror klockan var 5 på morgonen eller något sånt) fick jag ett så fint sms, det stod; du är precis lika underbar som du alltid har varit. då började jag gråta igen, i vanlig ordning. hon har en sån inverkan på mig helt enkelt.

en annan gång, många många år tidigare (i mellanstadiet tror jag?) när vi i vanlig ordning satt i favoritgungorna i skogsdungen på skolan och fantiserade om vad vi skulle bli när vi var stora vräkte hon ur sig att "vi två ska ju bo ihop också". det var det självklara i våra då unga dagar. det kommer aldrig inträffa har jag nu insett, och det är lika bra, för vi skulle aldrig någonsin klara av det. vi skulle retas och vara osams för jämnan. givetvis skulle vi ha kul också. men nej, vi är bäst i lagoma doser tror jag, haha. men vi hade i allafall bestämt hur våra rum skulle se ut. jag skulle ha ett med turkosa håriga väggar och genomskinlig vattensäng med levande fiskar i, och hon skulle ha ett identiskt men med rosa väggar. hon skulle bli arkeolog och jag minns faktiskt inte vad jag skulle bli. det var en av många fina gung-stunder vi hade i allafall.

vi har dessutom slickat på lyktstolpar ihop många gånger. en av dem var när vi var på promenad i bråten. tror vi kanske var 14-15 år då. givetvis var det jag som var dum nog att göra det den gången. jag tänkte något i stil med att "men vadå, det är ju bara när man är liten och puckad som man fastnar och inte kommer loss? det måste ju gå bättre nu när man är äldre och inte får panik." tro mig, det är inte så. det slutade med att jag stod i panik och försökte rycka loss min tunga, bubba skrattade så hon dog samtidigt som hon försökte blåsa varm luft på min mun. tur nog blev ingen vittne till detta hysteriska test. 10 minuter och en halv tunga senare gick vi hemåt i skam.

det där med att vi var osams ofta är också kul. jag minns den värsta gången. hon ringde till mig (tror detta var i fjärde klass kanske?) och sa att hon var ihop med kenny, som vi båda var kära i at the moment. jag blev jättearg och slängde på luren. hon ringde då upp och jag lyfte och slängde på. denna process fortsatte ungefär 20 gånger. sen kom pappa hem och frågade varför jennifer ringt 26 gånger på 2 minuter. en stund senare ringde hon igen, pappa svarade, var tyst en stund och gav sen telefonen till mig; evelina du behöver nog ta det här.. när jag tryckte telefonen emot örat hör jag en bölande jennifer som säger att hon bara skojade. sen blev vi vänner igen. det roliga är att jag säkert hade gjort det emot henne. bros before hoes liksom.

från att vi gick i niondeklass till att vi tog studenten bodde i grannar i rosendal. strax innan vi flyttade dit fick jag ett sms av henne där det stod "åh, jag älskar dig skutt, flytta granne med mig så kan vi leka hela dagarna". vilket jag ju sedan gjorde. dessa granndagar var underbara. familjen elgh har fått höra massa roligt som kommit ut ur fröken stenholms mun. hennes kissnödigaste gång är bara en av dessa fantastiska historier.

när vi gick första året på gymnasiet läste vi retorik på svenskan. vi gjorde vårat arbete tillsammans. jennifer höll ett tal om att hålla tal. jag skulle skriva ett tal om oss som vänner, men sen i hemlighet vinklade jag om det till "varför jennifer är min bästa vän". och det där med tal är faktiskt en av mina starka sidor. vilket resulterade i att bubba - åter igen - bölar. jag får henne att gråta då och då. och det där talet, handlar om ungefär allt jag skrivit här nu. om att hon är den där vännen jag kan ringa till mitt i natten no matter what, att vi varit med och format varandra, att vi slickar på lyktstolpar ihop, att jag inte skulle kunna bli av med henne även om jag skulle viljat (vilket - jag understryker - inte för allt i världen skulle vilja!). hon är precis sådär bra som en bästis ska vara.

jag har många bästa vänner, nära bästa vänner. men på något vis har man bara en bästis. det finns ingen som kan ta den platsen. och även om vi ses skamligt sällan nu, även om hon studerar i örebro och jag bor i oslo. även om vi vuxit åt helt olika håll, kommer vi alltid vara bekväma ihop såfort vi ses. och tack vare senast vi sågs vet jag att hon känner likadant som mig. men det tar vi en annan gång. för vissa hemlisar har man helt enkelt bara ihop med sina bästisar.



Vi är förlorare, vi två, sen vi var 17 år

sex av trettio

min dag idag har varit så mycket bättre än gårdagen. till att börja med av anledningen att jag varit effektiv och kreativ på jobbet. jag älskar när jag går därifrån och känner mig nöjd med dagens prestationer. sen att jag tog en uppfriskande promenad i rask takt hem gjorde även det sin del. istället för att som vanligt vid denna årstid åka trikk och tänka svordommar om alla runt omkring som trängs eller pratar för högt. för när man jobbar i butik blir man ganska trött i huvudet av att ständigt vara serviceinriktad, att hela tiden le och lyssna. så när jag precis slutat jobba vill jag bara ha tyst runt om mig. musik går bra, men människoröster vill jag gärna slippa i allafall den närmsta timmen. så alltså passade en promenad hem mycket fint just idag. sen gick jag en tur till affären och införskaffade diverse småting inför kvällens happening som är julfest. ja, man kan ju tycka att julen är över. men så fel! det är ju idag julfesten sker mina vänner. sanna har nämligen 4 korvar risgrynsgröt, 2 flaskor julmust samt ett pepparkakshus hon vill bli av med. så varför inte göra något roligt av det och ställa till med julfest? vi bjuder hit alla fina människor på gröt och mandariner, på must och lussekatter och på julebrus och vörtbröd.

vi har öppet hus, så vi har mest sagt att; har du vägarna förbi, titta in och ät lite gröt med oss. och vi hoppas att i allafall någon dyker upp, annars sitter vi här med brutalt mycket mat till oss själva. inte alls något bra alltså. men henka drullar in om en stund och anna och sarah, några favoriter ut eliten alltså. så tror att kvällen kommer bli alldeles strålande. och imorgon städar vi bort julen.

vad är kärlek?
det är för det första (för mig) världens största (och finaste) begrepp, det vill säga omöjligt att svara bara lite på utan att känna sig halvfärdig. jag skulle kunna börja rabbla massa fint och vackert om vad kärlek är för mig. men då det förmodligen skulle bli en hel roman som jag sedan behövde publicera - då en bloggroman inte känns alls lika seriös som en vanlig - så väljer jag att istället visa lite klipp som för mig representerar kärlek. och eftersom jag aldrig lagt upp ett youtubeklipp här i hela mitt liv fortsätter jag på samma spår som tidigare (jag vet inte hur man gör okej?). så här under följer lite sköna länkar som jag ber alla gå in och kika på, för herregud så vackert det är!

1

2

3

4

5

... detta är alltså sådant som ger mig extra fjärilar i magen. då måste det ju betyda kärlek?

fyra av trettio

att skriva om dagens tema - som är mina syskon - känns faktiskt inte som något jag redan gjort. visst, jag har redan skrivit om min kärlek till min syster och vad som gör henne värd att älska så mycket som jag älskar henne. men det handlade ju egentligen mest om henne som person, inte som syster. därför har jag ändå en heldel att skriva idag (inte helt otippat, för är det något jag har tillräckligt mycket av här i världen är det väl ändå ord..) så here it goes. min lillasyster, som är mitt enda syskon, är ganska precis 2,5 år yngre än jag. och så länge jag kan minnas har vi alltid umgåts med varandra eller hur man ska säga. jag är så tacksam över att vi är så nära varandra i ålder att detta är möjligt. det har gett både henne och mig en lekkamrat och vän för livet. jag vet inte om det är så i de flesta syskonrelationer, men det känns som att vi kommer varandra närmare konstant, även om jag flyttat (och tycker det är skitjobbigt då jag egentligen vill träffa dig var evigaste dag lillan).

min syster är en tänkare, hon tänker mer än någon annan människa jag känner. och oftast är det på djupa ting som jag nog aldrig skulle förstå - men jag gör mitt bästa, jag lovar! jag hoppas att tankarna håller sig på ett bra plan och inte äter upp henne helt, som tankar ibland kan göra. men trots alla dessa djupa tankar är min syster lätt att skratta med. och vi skrattar åt töntiga saker. åt att se psykiskt instabil ut och skratta läskigt samtidigt. vi skrattar åt löjliga interna saker som jag knappt minns anledningen till längre. nästan dagligen får jag töntiga sms från lillan. ibland står det att "jag såg nyss en hund som log" och ibland "where are they taking the hobbits?" och angående det sistnämnda blev jag så glad. för jag visade det smset för johanna och förklarade att min syster nog har en hjärnskada. johanna sa att hon avundas att vi har en så speciell humor. då blev jag väldigt glad, för det har vi.

men vi kan inte bara skratta ihop (det vore ju ytligt, herregud). cecilia är en person jag älskar att bara vara med. helst kanske promenera någonstans med. eller sitta på hennes säng medan hon pysslar runt i sitt välorganiserade kaos till rum. där inne finns nämligen lite av ALLT. många djur i alla färger, former och storlekar, mer kläder än någon annan jag känner, skivor i mängder, och en massa smådill. men jag gillar det. det representerar henne så himla bra. välorganiserat kaos, alltså. min syster i ett nötskal, men på ett bra vis.

ibland blir vi osams, det är sällan nu för tiden. men det sker. jag minns senast det blev ordentligt. minns inte vilken tid på året det var, men vi var på marieberg köpcentrum. det gjorde mig ont i hela hjärtat och jag gick med tårar i ögonen och var så nära bristningsgränsen. jag hatar att bråka med dig! jag minns också anledningen, och det gör nog du också. det är oftast den anledningen vi bråkar om. otillräcklighet och uppmärksamhet. det är du och jag, det. men det spelar ingen roll. bråka gör man. och vi är bra på att inte göra det faktiskt.

lily har alltid brytt sig om mig, varit med och skapat mig och funnits där för mig. även om jag gärna vill se mig som den starka av oss (storasyskon ska väl vara det? stora, starka och ta hand-om-iga?) är det så många gånger som vi fått ta ombytta roller. och kanske är det meningen att det ska vara så, trots mitt försök att vilja rädda dig från allt ont i världen. ibland kanske det till och med går över gränsen - förlåt för det i så fall. och samtidigt tack för att du ibland gör samma sak emot mig.

min syster är förresten inte bara supermusikalisk med en fantastisk stämma. hon är även en konstnärssjäl. inte på ett sånt där jobbigt, flummigt, tomas dileva vis, men bara på ett härligt kreativt vis. det är ofta som hennes skapelser är morbida, jag minns speciellt en "eeeeh, lillan vad är det där?" "en rutten livmoder, fin va?" bland annat. men förstår man humorn i det hon gör och tar endel bittra teckningar med en nypa salt är de ju helt underbara! jag har skrattat så många gånger åt smådetaljer som lockigt hår under armarna eller små små mustaschfjun då damen på bild nog egentligen har en mustasch men som hon frenetiskt försöker dölja. för det är just det, varje bild skapar sådan historia. jag  vet inte om alla ser det på det viset, men jag gör. (jag gillar verkligen ditt projektarbete - ett sant mästerverk om du frågar mig!) men det finns mycket vackert också, allt i en salig blandning av fiskar, överviktiga batmans och mänskliga hjärtan. det jag vill säga är att jag uppskattar all din konst. du är duktig och gör mig stolt hela tiden.

någongång igen ska vi bo i samma stad älskade lillasyster. jag vill nämligen ha dig i närheten. inte bara i hjärtat, utan också påriktigt. jag tror att jag behöver den enorma tryggheten som du ger mig. alltid öppna armar och alltid förstående. jag har jättefina substitut här i oslo. helt fantastiska människor som jag litar på och som alltid finns där för mig. och jag är inte alls otacksam över detta, snarare tvärt om. tack alla mina fina vänner för att ni är just det - fina! men ändå känner jag mig halv när du inte är här. nu försöker jag inte tvinga dig till oslo. det var faktiskt jag som ju lämnade dig inte tvärt om. allt jag säger är att jag vill bo i närheten av dig. kanske sammanstrålar vi i göteborg? jag hoppas egentligen det. för allt som håkan skriver om handlar om den romantiska staden. och vore det inte faktastiskt att få gå till alla ställena han sjunger om ihop du och jag?

och på tal om sånger, låtar visor. på något vis handlar alla mina vackraste om dig. och det gör mig lycklig, för då blir jag påmind om dig hela tiden, om allt det fina med dig och om att vi är så bra som vi är du och jag. jag saknar dig dagligen och önskar du var här. idag ska vi fara till frognersäteren på utflykt. du gillar ju inte sånt så mycket har jag fått för mig. men du skulle tyckt om detta, man ser ut över hela oslo. det är vackert.

nu övergick visst den här texten - liksom alltid - från att jag försöker berätta om men sedan istället skriver till. må så vara, nu har jag för er fått berätta bara en liten liten del om min syster. som är den bästa människan jag vet på helaste jorden. tack för det, och sluta aldrig vara underbar.

två av trettio

min första tanke gällande dagens tema var bara "hey, det här har jag redan gjort en gång". för back in the days, när jag gick i gymnasiet, hade en fantastisk svenskalärare och fjärilar i magen, då skrev jag precis detta. en uppsats på 4 sidor som beskrev min första riktiga kär-kärlek. man fick välja, och fjärils&hjärteperson som jag är valde jag just kär-kärlek att skriva om. och personen var givet. det fanns ingen annan jag kunde skriva om. legendariskt idag. ganska roligt när jag tänker efter. hur som helst, den texten är nu gammal och dessutom allt för naken, personlig och sårbar för att skriva ut här mitt i offentligheten. därför har jag valt att skriva om EN av mina första kärlekar. i allafall min största. det är min syster. 

vissa människor - har jag upplevt - har inte starka band till sina syskon. eller, jo, men de känner inte varandra riktigt. umgås inte. tar varandra för givet och kanske helt enkelt "bara" är syskon. min lillasyster - cecilia, lillan - är inte bara min syster. hon är min bästa vän, den person jag alltid har och alltid kommer kunna lita på. hon är den roligaste (ibland bitter-rolig) människan på hela jordklotet. hon är begåvad. vacker som ingen annan. god i hela hjärtat.

jag börjar från början. min syster heter margareta i mellannamn. det är mitt fel, förlåt. anledningen till detta är för att när hon låg i mammas mage, och mamma frågade mig vad babyn borde heta svarade jag så glatt att "hon ska ju heta margareta". mamma undrade givetvis varför jag ville det, varpå jag svarade "för jag tycker det är så fint med den tjocka och den feta". snäll? jo jag vet. det handlade om den där sången ni vet, sången om rida rida ranka, och så kommer han till drottningen margareta den tjocka och den feta. det var tydligen en bra sång just då. hur som helst så hade jag kärlek till henne redan då, men det visste jag ju inte riktigt.

vi har alltid stått varandra otroligt nära. och det finns ingen person som gör mig stoltare än just lillan. när hon år efter år är var med på tomterocken och spelat, och jag fick sådär gråtattacker varje gång för att hon var så duktig på scenen. jag får det fortfarande, v a r j e gång hon sjunger inför publik. med världens sköraste samtidigt starkaste stämma. en annan sak - på tal om stolt - med henne är att hon är så behjärtansvärd. hon tänker alltid med hjärtat i sina handlingar vilket jag tycker är vackert. som då hon var 8 år gammal och kom hem och berättade för mamma och pappa att hon skulle minnsan bli vegetarian. då varken mor eller far var det undrade dom lite varför hon fått denna idé. det enkla svaret var "jag tycker synd om djuren". efter det har hon varit veg. nu, 21 år gammal är hon den enda jag kan ordentligt prata med om djur. hon förstår verkligen det komiska i djur. kan skratta åt kattmatskonservburkar ihop. dessutom är hon den enda som kan förstå ordentligt vilka ångestattacker jag kan få när jag ser djur bli illa behandlade.

för trots alla våra många olikheter, så förstår vi varandra väldigt bra. kanske bäst. och alla mina tatueringar jag gör kommer alltid att involvera dig, på ett eller annat vis. för dig kommer jag ha kvar i alla mina dagar. och jag bär ditt hjärta i mitt hjärta.

 
och en dag kommer jag och du verkligen bli gamla, men jag älskar dig nu.

en av trettio

jag är evelina. det viktigaste som finns för mig är kärlek. jag skriver aldrig enligt reglerna, har alltid för många punkter och använder för få versaler i början på meningar. jag bor och trivs i oslo med min fantastiska sambo sanna. jobbar på H&M och trivs skitbra rent utsagt. förrutom det försöker jag leva mitt liv i nuet. jag sparar inga pengar inför framtiden vilket egentligen är puckat, men jag gillar att äta på restaurang, dricka vin och gå på bio istället. men jag är inte orolig, för förr eller senare styr även jag upp mig. jag känner mig såpass gott. nattmänniska och morgonmänniska på samma gång går sällan ihop med den sömn en kropp egentligen bör ha för att fungera. men jag kan verkligen inte göra något åt det då jag är som mest kreativ på natten (jag gillar mig själv som kreativ) och vill uträtta ärenden och ordna hemma på tidiga timmar. så det får helt enkelt bara vara på det viset.

jag har en underbar familj, släkt och vänskapskrets som jag värdesätter otroligt högt. högst av allt egentligen. alla dessa fina människor som finns runt om mig gör allt som oftast mina dagar, för jag är en väldigt social person. träffar gärna nya bekantskaper men håller också hårt i dem jag verkligen gillar sedan innan. sen att jag då och då behöver ta anti-dagar eller veckor för att bara vara med mig själv är något som känns nyttigt. evelina är också viktig, liksom.

intressemässigt är jag nog ganska lik många i dagens digitala media-värld. jag fotograferar gärna, även om drömmarna om att ha det som yrke blivit lagda på hyllan och snarare nu är just det - ett stort intresse. även musiken är otroligt viktig i mitt liv och jag hör på allt från svenska ljuva sing/song-writers till musik som får mig att vilja dansa mig svettig ihop med galna grabbar som tatuerat XX på sina händer och tycker att dom är de coolaste på jorden. jag gillar att sjunga med i alla sånger jag lär mig texterna på. och varje gång jag är ute och dansar och en sång jag kan (mer eller mindre) dyker upp slår hjärtat ett extra slag och glädjen sprids fort i hela kroppen. även om låten just då kanske bara är carola (okej, så illa har det ALDRIG varit. jag lovar, men ni fattar grejen). skriva är också något jag gärna gör, även om jag blivit lat och skriver dåligare nu än då jag gick i skolan. jag använder aldrig mitt stora ordförråd längre och jag författar mig sällan om känslor. förvisso har jag en till blogg där jag skriver av mig lite anonymt då och då, men den delar jag bara ut till ett fåtal just för att fortsätta vara extremt anonym där. sist men inte minst bland de stora nämnvärda intressena kommer film. jag ser på så mycket filmer om dagarna att jag börjat bli mer eller mindre retad av vissa (med glimten i ögat givetvis) på grund av detta. ofta ser jag samma filmer, ibland nya, men mer sällan då jag aldrig laddar ner utan alltid köper mina filmer. det är en principsak helt enkelt. jag gillar att sponsra sånt jag tycker är bra gjort. på sega söndagar ser jag helst på asiatiskt splatter men annars är jag nog ganska varierande. enda kategorin som faller bort är skräck då jag mentalt inte klarar av att se det.

jag är en person som alltid bytt mig lika mycket om djur som människor. och förr eller senare i mitt liv ska jag göra något behjärtansvärt som betyder mycket. för det har jag ju glömt att nämna, jag är en hjälpare. jag gillar helt enkelt att finns där för de som har det lite travelt. utan att på något som helst vis försöka låta ädel. jag bara fungerar så.

jag föddes och växte upp i karlskoga. då jag nu är 23 soon to be 24 år gammal har jag hunnit med att skapa många fina minnen i min hemstad. de flesta vännerna har hunnit flytta därifrån, men vissa guldklimpar finns kvar vilket jag är tacksam över. sen har jag ju 3/4-delar av min familj där också, far, syster & katt. den sista delen - mamma - bor i stockholm sedan ett par år tillbaka. det är lite jobbigt då det blir så nedrans långt att besöka henne (vi flyttade åt två helt olika håll ju!) men när jag väl är där trivs jag jättebra. tryggt hus som hon delar med sin sambo anders & hans två döttrar.

när det kommer till kär-kärleken är jag nog the worst. jag tror jag är konstant kär. kanske inte lite mycket sedan jag flyttade till oslo, här är det ganska stabilt och fjärilarna i magen flaxar inte så vilt som det alltid annars gjort. jag trivs själv, kanske lite för bra för att våga släppa in någon på livet igen som får mig ur balans och gör mig till en känslomässig berg & dalbana. men jag gillar att vara kär. även om det bara ibland är för en dag.. förr la jag mer vikt i ordet kär, och använde det bara när jag verkligen var det. jag har blivit slarvig och använder kär istället för förälskad, intresserad eller förtjust nuförtiden. men när jag säger kär, menar jag egentligen inte det. eller, man märker ju skillnaden right? inte nog med att jag alltid är konstant kär, jag älskar att prata om det. diskutera kärlek med vänner. jag har en storfavorit till just dessa diskussioner (hon förstår alltid precis vad det är jag menar, för hon tänker likadant) och det är johanna. detta var den första bilden jag tog på henne när vi precis blivit sambos, och jag tyckte att hon var underbar redan då.

sen mig rent utseendemässigt då. okej, jag är långt ifrån lång men sträcker på mig så mycket jag kan för att vara 165 istället för 164,5. jag byter hårfärg ett par gånger om året och har på senare tid blivit bortskämd med att kunna gå till min vän Anna som fixar precis allt sånt åt mig. hon är kung helt enkelt. jag önskar att jag var brun och 100 kilo mindre men jag bryr mig inte överdriver mycket om just såna petitesser. jag har världssaker att tänka på istället. jag klär mig helt normalt och smälter vanligtvis in i mängden. ganska bra. det är inget jag strävar efter, men vill å andra sidan inte ha rosa tuppkam och balettkjol på mig om dagen för att alla ska vända sig om. jag är nämligen ingen uppmärksamhetsperson. bara bland de jag känner, men sätt mig på en fest med bara okändingar så blir jag oftast ganska liten och tyst av mig. när jag känner mig bekväm med sällskapet däremot, då är jag överallt och det är ofta svårt att få tyst på mig. men ingen fara, det är bara att säga ifrån så gör jag mitt bästa för att sluta snacka. jag har aldrig gillat långa naglar då jag tycker det är ofräscht, ju längre desto mer smuts får plats under. och genom att måla naglarna, som förvisso kan vara fint, döljer man ju bara skiten så jag har nog alltid haft väldigt korta naglar. på tal om håret förresten så har jag hästhår. extremt tjockt och strävt. jag klagar enbart över tjockleken på sommaren, då det blir som en pälsmössa, annars trivs jag i tjockt hår. jag har även ett gäng tatueringar som pryder min kropp. 3 närmare bestämt, soon to be more skulle jag väl vilja säga. men allt handlar om pengar. därför ska jag så snart som möjligt bli ekonomiskt oberoende, det är mitt mål. helst ska jag vinna pengarna.

en sista sak innan jag faktiskt tänker vara nöjd med det här inlägget är att; jag Kan inte - under några som helst omständigheter - författa mig kort. ni vet i skolan, när man fick två rader på sig att svara på något, då skrev jag alltid utanför för att få plats. och de av er som läser här lite då och då vet ju verkligen att jag alltid skriver för mycket. men jag trivs. det är den jag är. jag är full av ord. och ganska ofta så skriver jag brev också. riktiga brev. med penna och papper. det tycker jag är mysigt. (jag bor på markveien 24a, 0554 oslo! så skriv så gärna om det är fler brevskrivare kvar där ute). jag skriver även lappar, främst på jobb. men även hemmatodo-lappar. det är något med att få stryka på en lista som tillfredställer mig. det är en skön känsla att faktiskt väldigt konkret få se vad mycket man uträttat och hur effektiv man varit under en dag.

detta blev som väntat boklångt, ska försöka hålla de andra dagarna lite kortare. men att presentera sig själv som person är helt enkelt svårt att sammanfatta kort. men OM jag nu skulle göra det, skulle jag nog ta de två första raderna i detta inlägget. det sammanfattar mig ganska bra.

kärlek
lala

jag blev inspirerad av josefine att göra en såndär lista. jag gillar ju vanligtvis listor. inte fylla-i-listor egentligen, mest egna listor. men idag gör jag ett undantag. för detta vara intressantare än att berätta om min godaste glass eller bästa klädesplagg. så här kommer listan av alla listor alltså.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mina syskon
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Det här åt jag i dag
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick