efter att ha fått bort tårarna, ätit lunch, pustat ut och försökt tagga till ska jag strax bege mig ut i yrvädret på en promenad till jobbet en timme härifrån. wei. egentligen har jag ingen lust, alls. allt jag vill är att ta hem alla stackars djur som finns och sköta om dem. det vill jag ha som jobb. endel säger att jag bryr mig för mycket, att jag helatiden söker efter saker att rädda. kanske gör jag det. jag hoppas det. för inställningen är väl inte helt fel? jag tycker om att vara en människa med medlidande, att vara den som bryr sig lite extra. och i just detta fall hoppas jag nästan att jag hittar någon påvägen till jobbet som behöver mig. det som sätter sig mest i hjärtat hos mig är djur och barn. varelser som inte alltid kan försvara sig, och kanske inte ens kan föra en egen talan. sådana vill jag rädda. det är ett kall jag har. så ut i yrvädret, hjälpa en liten groda över vägen. bara för att känna glädjen över att faktiskt ha hjälpt till med det jag kunde just då.

med kärlek,
lala