morning glory

idag gick jag upp relativt tidigt. klockan ringde runt halv nio och jag var inte seg med att stänga av, gå upp, hoppa i mjukisbyxorna och gå ut och gå. jag gick en av mina favoritpromenader, fast baklänges. givetvis inte baklänges, men jag gick den åt andra hållet än jag brukar. lite nytt perspektiv på en väg jag annars är väldigt van vid. man går ju sällan och titta bakåt mitt i en promenad. den är sådär härligt lagom lång. tar ungefär 45 minuter och såhär på morgonen är det perfekt väder för att gå snabbt och få upp pulsen en aning. dessutom är det inte så många människor ute, så jag slipper pusta runt med publik.

det  var några småsaker jag tänkte extra på idag när jag promenerade. för det första drev min fantasi igång som nästan alltid. men det kommer jag till snart. först tar vi början av promenaden. när jag bara hade kommit några hundra meter från där vi bor mötte jag en dam med en liten sån papillionhund som var ute på morgonpromenad. hon nickade och log emot mig, och jag kunde inte komma för mig att tänka på ifall det hade med tillfället att göra. att vi just var ute tidigt på morgonen båda två, att det var därför hon kände lite samhörighet med mig eller så. jag undrade om hon skulle gjort samma sak om det var mitt på dagen, eller varför inte sent sent på kvällen. hum, då hade hon säkert snarare blivit skraj för mig. jäkla ungdomar som är ute så sent, nu ska hon säkert på något sattyg. oj, jag är inte alls dömmande, verkligen inte. hah. men jag släppte tanken ganska snabbt, då jag hörde en helikopter susa runt huvudet på mig.

den här helikoptern var det som satte igång fantasin. det såg ut som ett nät som hängde ner från den, och genast tänkte jag att de nog var på björnjakt. ja, så måste det ju vara! det fanns en förrymd björn i sandefjord som de for runt och letade efter. och självklart började jag frenetiskt söka efter gömställen och bra platser att klättra upp på, som björnen inte skulle kunna nå mig. för det var ju självklart att jag skulle springa på den här förrymda besten mitt på min morgonpromenad. självklart. sen såg jag en sån lutad källardörr som man går in i från utsidan (kan inte förklara det på något bättre vis, men jag får en klang av amerikanska orkankällade när jag ser såna dörrar.. hur som helst.) där fantiserade jag att jag skulle springa ner om björnen kom. men sen tänkte jag att tänk, tänk om det är något sjukt därnere. jag upptäcker den hemska familjehemligheten. inspärrade barn eller liknande. usch. där ville jag inte hamna. så jag ebstämde mig för att björnen nog ville bli min vän istället för att käka upp mig. sen släpte jag det en aning.

nästa tanke gick åt strömstadsfärjan som smög sig in i sandefjord precis när jag gick förbi. det är säkert första morgonfärjan tänkte jag. undra vilka som är på den? och sen gled tankarna in på att snart, snart är många av mina nya vänner på den. påväg härifrån. för att inte koma tillbaka inom en snar framtid. usch. det känns jobbigt att alla åker härifrån. jag har verkligen börjat trivas med dessa människor och känner lite sorg över att alla åker och inget blir som förut. men det är väl livets gång antar jag. det kommer nya, säkert jättebra människor, som stannar hela hösten och vintern. nya vänner kanske. jag hoppas. om inte annat finns ju alltid sverige kvar. alltid. även om jag nog helst vill vara kvar här ett tag till. det känns som att jag inte riktigt är klar med norge än. inte riktigt än. mitt mål är inte uppnått än, helt klart.

nog om det. promenaden slutade med en jobbigt lång uppförsbacke i gassande solsken. men jag klämde på så mycket jag orkade, oc hstannade inte för en sekund även om jag var helt slut i lungorna. egentligen hade jag tänkt ta en slutspurt och verkligen ta ut mig i den sista backen. men då jag sen kom att tänka på att jag faktistk fortfarande är aningen sjuk tog jag det lite lugnare. ingen lunginflamation ska drabba mig nu inte. nono. jag är klar med att vara sjuk för denna gång, så jag ska försöka ta det försiktigt fram till spanien. vill inte vara sjuk där. inte en chans. hum, ja, backen ja. när jag väl kommit uppför landade jag på vår trapp upp till huset för att pusta ut lite. jag luktade sol. jag älskar den lukten. utomhus blandat med salt och järn. en favoritsommarlukt. när man legat ute i solen länge luktar man järn. och det gjorde jag nu. att promenera och bli varm mitt i solskenet är nog ett perfekt medel för att bli brun. det kanske jag ska prova oftare. imorgon blir det nog en morgonpromenad till. det är så skönt att starta morgonen så. upp lagom tidigt. man blir pigg av promnaden och sen har man några timmar på sig innan jobbet startar. perfekt! nu ska jag göra lite mackor med taffel tomatost till lunchen. ha en bra dag!

kärlek,
lala


Kommentarer
Postat av: Mamma Anna

Men det är ju fantastiskt vad du är hurtig. Jag tror det är för du flyttat till Norge och alla normän är hurtiga.. :)



Hejja Evelina.. du är bäst!



kram från slapp och slö mamman som ska komma igång ordentligt efter flytten.

2008-07-19 @ 21:37:06
Postat av: Anonym

ååååå haha, jag gillar historien om den förrymda björnen. :)

2008-07-21 @ 16:24:55
Postat av: mathilda

oj skrev nog inte namn tror jag, /Mathilda

2008-07-21 @ 16:25:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback