idag, alldeles nyss, satt jag och kvinnorna i min familj och hade filmstund. jag var helt inne på att jag ville se en kärleksfilm. en äkta där man gråter ögonen ur sig och samtidigt är lycklig. kanske notebook, kanske armagedon, eller varför inte titanic? sen var jag lite inne på monalisas leende också. den är inte kärlek på det viset, men det är härlig. en riktig chickflick dessutom. men efter att ha konstaterat att vi hade en massa osedda filmen bestämde vi oss för en som hette the jane austen book club. mamma hade sett den och försäkrade att den var bra. och i vanlig ordning när det kommer till riktiga tjejfilmer med gråt så hade hon rätt. den var helt underbar. helst skulle jag ha läst alla de jane austen-böcker de pratade om i filmen, då kanske den hade blivit ännu bättre. men hur som helst. lite snyftningar i slutet och sån bra glädjekänsla som varma filmer ger. helt klart ett bra val denna kväll. jag saknar verkligen tjejfilmer ihop med min mamma och syster. förvisso har inte cecilia varit med på så många sådär. mest jag och mamma. men jag saknar det hur som helst. för att se riktigt tjejfilmer och uppskatta som mest behöver jag ha såna som grinar lika mycket som jag runt om mig. får se till att skaffa några riktigt blödiga damer i norge. att se tjejfilm ihop med. annars kommer jag få stor abstinens. detta visste jag inte hur mycket jag hade saknat. men det var sjukt. så tack. det behövdes. i massor. elst vill jag se en till nu på en gång. jag har en dålig vana att inte bli nöjd utan bara vilja se mer mer. men det är mest med serier. då är det ju alltid oavslutat. en bra film kan jag faktiskt gå undan från och sen vara nöjd. behöva smälta lite. ungefär som en bok. men serier blir jobbiga på det viset att man behöver se allt som finns innan nöjdheten infinner sig. och lugnet, att nu är det över. mer händer inte. nu levde dom lyckliga i alla sina dagar. huah. fler chickflicks i say.

kärlek,

lala