rubriken känns kanske lite överdirven då det egentligen inte handlar om en helkväll fylld med nostalgi, utan snarare bara en stund av nostalgi och gamla minnen som slog mig alldeles nyss. jag kände bara att jag behövde skriva av mig av alla dessa härligheter. interna måhända, så kanske är det bara personen i fråga som det rör so mfaktiskt har en aning om vad jag talar om. men fortfarande, det räcker så. det är ju faktiskt för min egen skull jag skriver upp det här, för att hålla kvar minnena ytterligare. jag kom in på dessa härliga tankar på grund av att jag och robert pratade om hur det är att passa ihop personer. att vara länken emellan två personer som inte känner varandra. att fika med två vänner som inte känner varandra, bara mig. så började det. sen funderade jag över vilka som skulle passa att fika ihop av mina vänner. de tankarna gick ganska snabbt över till att jag började tänka på en favoritvän jag haft himla kul med genom åren. en såndär som det känns som att jag kommer känna länge, eller jag hoppas, eftersom vi haft underbara ungdomsår ihop. sånt som gör att man blir tighta. det finns helt klart speciella band till högstadiebästavänner. så är det bara. faktiskt ska jag skriva om tre. för just ikväll var det tre som trillade in. tre personer och tre speciella händelser.

först har vi emma, för det var henne jag började tänka på. jag berättade för robert att hon är en sån jag vill ha kvar, för vi har haft så kul genom åren. jag berättade om händelsen, och fick världens nostalgirush. det handlar om söndagarna. söndagarna i åttan om jag inte minns fel? hockeysäsongen var igång och vi spenderade varenda söndag hemma hos henne då. det var ritkgit kul. för vi har ju aldrig riktigt gillat hockey. vi hittade annat att göra istället. åh, jag bara minns och skrattar inombords. järnvägar, och så vidare.

second runner upp är sanna. alla denna hemliga lekerstugskvällar tog knäcken på sommaren. boa var mysigaste stället och lekerstugan var härlig att sova i. den var faktiskt det. även om solen lyste in på morgonen. och vi var tvugna att hänga för filtar för fönstrena så det inte lyste in. dessutom har vi den härliga rymningen dessutom. hur ska jag någonsin kunna glömma den fenomenala rymningen till dalkarsberg. vi gick och gick i snöoväder med ryggsäckar fulla med apelsinjuice och strumpor ungefär. härliga tider. vi var unga och ganska så dumma. jag har ingen annan förklaring. men härligt var det.

slutligen har vi jennifer, eller ja, bubba. vad har vi inte upplevt tillsammans? jag vet inte om det går att svara på. hur som helst tänker jag på en specifik period i livet. det måste ha varit mellanstadie och vi var dökära och lite löjliga. vi skrev brev till varandra jätteofta och undertecknade alla brev med ms. Dawson och ms. Di Caprio. Behöver jag ens säga att vi var helt sålda på titanic at the moment? hur som helst, så var fallet, och vi tyckte att vi var jättehemliga när vi skrev på det viset. då kunde ju ingen veta att det var vi som hade skrivit breven om de blev hittade. jättehemligt. utstuderat.

det var det. jag behövde bara dela med mig av mitt underbara tonårsliv med fina minnen. det kommer säkert fler. när jag sitter och funderar kommer det upp hundratals. och jag älskar det!

kärlek,
lala