jag kom att tänka  gå gårdagen nyss. det var egentligen bara en tanke om hur dagen varit, då jag sen kom på att jag behövde skriva ett blogginlägg om en specifik händelse. eller snarare två. det var såhär va, att innan cecilia och jag gick ner till café ekeliden tog vi en tur till kronis för att försöka snappa upp det lilla vi behövde köpa. väl därinne då vi stod och valde bland alla skonsamma hårprodukter kom en liten dam fram till oss. hon var inte så gammal egentligen så hon behöver kallas för dam, snarare en kvinna. hur som helst. hon ursäktar sig och säger något i stil med "flickor, förlåt mig, men skulle ni kunna hjälpa mig? det står på engelska här och jag vet inte vilket av alla dessa schampon jag ska använda. mitt hår är så platt slitet och jag vill ha lite mer såhär" samtidigt som hon börjar göra gester för fluffigt hår. både cecilia och jag börjar direkt kika på alla möjliga schampon för att hjälpa kvinnan då hon ursäktar sig igen "jag ville inte störa, nej jag kan nog själv, åh jag ville inte störa". vi förklarade att det verkligen inte är någon fara och att vi gärna står till tjänst ifall vi kan. hur som helst så hittar vi ett passande schampo till henne och hon tackar så gott och går vidare.

sen när vi gått ner till caféet och sitter mitt uppe i en diskussion om den där sjuka reklamen, crimemedicine, och spekulerar i hurvida det är en äkta reklam eller propaganda (vi hade inte varit inne på hemsidan innan, det har vi nu, gå in och kika själva via den HÄR länken, det kan nog bli en liten tankeställare för många). så plötsligt är det en kvinna som sitter vid bordet snett framför oss som vänder sig om och frågar ifall vi själva varit inne på hemsidan och om inte, att vi borde det för det är en häfig upplevelse, eller något i den stilen. sen frågade vi lite, men hon avslöjade inget utan tyckte bara att vi skulle gå in. sen återgick hon till att prata med sin fikapartner och vi till vårat samtalsämne vi hade strax innan vi gled in på medicinen. hur som helst, det jag vill komma till är att jag älskar människor som vågar socialisera med andra människor trots att de är okända. att titta någon annan människa i ögonen sekunder för länge utan att det blir en sån pinsam situation eller som just de här två kvinnorna - den ena för att få hjälp och den andra att vilt ge sig in i en diskussion. det kändes så naturligt dessutom. det är så skönt att det finns sådana människor.

en gång när jag satt och väntade på bussen i örebro som skulle ta mig hem kom en gammal man och satte sig bredvid mig. han var inte så bra på svenska, och jag har för mig att han sa att han var från indien eller något sånt. hur som helst pratade vi med varandra i över en halvtimme medan jag väntade. han berättade om sin familj och en massa andra saker. det är så härligt med så ofientliga människor! jag önskar att jag blir likadan. jag jobbar på det, okej?

kärlek

lala