funderingar
okej, nu står jag där i vägskälet igen och funderar över hur livet faktiskt ska bli. jag vill så gärna ha det där romantiska som jag faktiserar om, en egen lägenhet i örebro, helst en liten och mysig. ett jobb på ett ställe som jag vill gå till varje dag. promenader i höstmörkret. helst en liten katt, även om jag vill ha en som får vara utekatt. långa fikor på mysiga caféer med vänner. helst ska man ha tjocka stickade tröjor och dricka te. och just det där lugnet att vara i närheten. det är lite det som gör att jag vill välja örebro.
men samtidigt då, får jag hela tiden en längtan ut i livet, jag vill till oslo, träffa nya människor, ha ett nytt jobb, se nya saker och sedan då äntligen göra resan som jag velat göra så länge. just ikväll har min inställning varit oslo. även om det känns tungt i hjärtat. men det handlar om att skiljas från alla igen. lättast är att göra det som med ett plåster, just rip it. då känns det minst. dra iväg ganska snart istället för att fundera så mycket på det. fungerar det inte går det ju alltid att åka hem ganska snabbt igen. jag vill våga ut i livet igen. sist gick det itne som det skulle direkt. det blev komplikationer, så att säga. riktigt synd, för jag trodde att det skulle gå bättre. att det skulle gå bra. att vi skulle vara kvar till december som planerat, och sen att vi skulle åka till australien, det var planen.
nu står jag bara och trampar. har ångest över ifall jag ska söka jobbet här, eller om jag ska åka till oslo och söka min lycka där ett tag. hur ska jag veta vad som är rätt? och jobbiga är att jag är så mycket för att lita på människor. jag behöver pelare för att grejja det här tror jag. vet inte om jag klarar att bara dra iväg själv, var jag än väljer att dra. och det är just det, som är så frustrerande. att inte kunna välja bara från mig själv, utan behöva anpassa mig till andra människor just för att jag inte kan själv. suck. ja, vi får se. ikväll vill jag i allafall till oslo. sen ut i världen. vi får se vad morgondagen tycker alltså.
kärlek
lala
Att våga sig ut i livet är lite av att jojo aktigt. Men det är okcså viktigt att veta att det är okey att det är så. Ditt hem kommer alltid att finnas kvar hos oss, både hos mig och hon din pappa. Att våga dra iväg och testa är just därför inte "farligt". Det är helt okey att komma hem igen efter bara en dag om så skulle vara fallet. Däremot är det bra att testa sina gränser och verkligen våga göra allt det där man drömmer om för på något konstigt vis så försvinner tiden och huxflux så är ungdomen förbi och allt vuxenansvar finns där. Så jag tycker att du ska tänka på att ha kul, gör tokroliga saker, gör spännande saker, släpp loss och låt livet leka med dig!
kram Mami
tog själv åt mig av din mams kommentar ^ åka och gör galna saker nu, lägenheten med gosjobb och mysiga kvällar handlar ju resten av livet om känns det som. (men man kanske kan få bååda och pendla lite... sågörvi^)
Jag tror det blir bra vilket som faktiskt. Och egentligen...så tror jag att man har hela livet på sig att utforska olika vägar, både när det gäller utbildning och upplevelser. Det beror mer på hur man väljer att leva än vilken ålder man är. Tror jag.
Oslo är nog hur bra som helst. Och Örebro är nog också hur bra som helst. Det ööörner sej! Kanske borde du åka dit där du får det roligaste jobbet? :)