jag och henriette kom igår fram till att vi är revolutionärer gällande norskar och svenskar som umgås. för sedan innan har varken hon eller jag någon riktig norsk vän. och heller knappt någon av de vi känner. folkslagen håller sig för sig själva och bara umgås med sina egna. men vi är alltså revolutionärer som brutit och trampat på eventuella regler. vi är lite som romeo och julia, fast inte gay då. hur som helst är jag himla glad över att vår relation övergått till vänner istället för arbetskamrater. hon är en fin person att ha att göra med, dessutom älskar jag norska! och jag får lära mig en massa spännande saker om norsk kultur och historia genom henne. träffa hennes vänner (som är sådär härligt överdrivet estetiska) och ja, bara andas in den norska luften lite annorlunda. känns så skönt att även skaffa lite stabilare relationer. för det tråkiga med norge är att alla vänner här verkar komma och gå. visserligen består väl äkta vänskap trots att man inte bor i samma stad, men det är jobbigt med detta ständiga hejdå-tagande. endel kommer tillbaka och endel inte. men det är något jag antar att jag måste lära mig att leva med. trots det tycker jag verkligen om norgelivet. snart kommer även kära bella hit och förgyller min sommar ytterligare. det är att se fram emot. nu ska jag packa ihop min kappsäck och dra till jobbet. det blir trikk idag, för vädret är ruttet. tror jag ska börja käka müsli till lunch, för jag spyr verkligen på hårt bröd och philadelphiaost.

kärlek
lala