fyra av trettio

att skriva om dagens tema - som är mina syskon - känns faktiskt inte som något jag redan gjort. visst, jag har redan skrivit om min kärlek till min syster och vad som gör henne värd att älska så mycket som jag älskar henne. men det handlade ju egentligen mest om henne som person, inte som syster. därför har jag ändå en heldel att skriva idag (inte helt otippat, för är det något jag har tillräckligt mycket av här i världen är det väl ändå ord..) så here it goes. min lillasyster, som är mitt enda syskon, är ganska precis 2,5 år yngre än jag. och så länge jag kan minnas har vi alltid umgåts med varandra eller hur man ska säga. jag är så tacksam över att vi är så nära varandra i ålder att detta är möjligt. det har gett både henne och mig en lekkamrat och vän för livet. jag vet inte om det är så i de flesta syskonrelationer, men det känns som att vi kommer varandra närmare konstant, även om jag flyttat (och tycker det är skitjobbigt då jag egentligen vill träffa dig var evigaste dag lillan).

min syster är en tänkare, hon tänker mer än någon annan människa jag känner. och oftast är det på djupa ting som jag nog aldrig skulle förstå - men jag gör mitt bästa, jag lovar! jag hoppas att tankarna håller sig på ett bra plan och inte äter upp henne helt, som tankar ibland kan göra. men trots alla dessa djupa tankar är min syster lätt att skratta med. och vi skrattar åt töntiga saker. åt att se psykiskt instabil ut och skratta läskigt samtidigt. vi skrattar åt löjliga interna saker som jag knappt minns anledningen till längre. nästan dagligen får jag töntiga sms från lillan. ibland står det att "jag såg nyss en hund som log" och ibland "where are they taking the hobbits?" och angående det sistnämnda blev jag så glad. för jag visade det smset för johanna och förklarade att min syster nog har en hjärnskada. johanna sa att hon avundas att vi har en så speciell humor. då blev jag väldigt glad, för det har vi.

men vi kan inte bara skratta ihop (det vore ju ytligt, herregud). cecilia är en person jag älskar att bara vara med. helst kanske promenera någonstans med. eller sitta på hennes säng medan hon pysslar runt i sitt välorganiserade kaos till rum. där inne finns nämligen lite av ALLT. många djur i alla färger, former och storlekar, mer kläder än någon annan jag känner, skivor i mängder, och en massa smådill. men jag gillar det. det representerar henne så himla bra. välorganiserat kaos, alltså. min syster i ett nötskal, men på ett bra vis.

ibland blir vi osams, det är sällan nu för tiden. men det sker. jag minns senast det blev ordentligt. minns inte vilken tid på året det var, men vi var på marieberg köpcentrum. det gjorde mig ont i hela hjärtat och jag gick med tårar i ögonen och var så nära bristningsgränsen. jag hatar att bråka med dig! jag minns också anledningen, och det gör nog du också. det är oftast den anledningen vi bråkar om. otillräcklighet och uppmärksamhet. det är du och jag, det. men det spelar ingen roll. bråka gör man. och vi är bra på att inte göra det faktiskt.

lily har alltid brytt sig om mig, varit med och skapat mig och funnits där för mig. även om jag gärna vill se mig som den starka av oss (storasyskon ska väl vara det? stora, starka och ta hand-om-iga?) är det så många gånger som vi fått ta ombytta roller. och kanske är det meningen att det ska vara så, trots mitt försök att vilja rädda dig från allt ont i världen. ibland kanske det till och med går över gränsen - förlåt för det i så fall. och samtidigt tack för att du ibland gör samma sak emot mig.

min syster är förresten inte bara supermusikalisk med en fantastisk stämma. hon är även en konstnärssjäl. inte på ett sånt där jobbigt, flummigt, tomas dileva vis, men bara på ett härligt kreativt vis. det är ofta som hennes skapelser är morbida, jag minns speciellt en "eeeeh, lillan vad är det där?" "en rutten livmoder, fin va?" bland annat. men förstår man humorn i det hon gör och tar endel bittra teckningar med en nypa salt är de ju helt underbara! jag har skrattat så många gånger åt smådetaljer som lockigt hår under armarna eller små små mustaschfjun då damen på bild nog egentligen har en mustasch men som hon frenetiskt försöker dölja. för det är just det, varje bild skapar sådan historia. jag  vet inte om alla ser det på det viset, men jag gör. (jag gillar verkligen ditt projektarbete - ett sant mästerverk om du frågar mig!) men det finns mycket vackert också, allt i en salig blandning av fiskar, överviktiga batmans och mänskliga hjärtan. det jag vill säga är att jag uppskattar all din konst. du är duktig och gör mig stolt hela tiden.

någongång igen ska vi bo i samma stad älskade lillasyster. jag vill nämligen ha dig i närheten. inte bara i hjärtat, utan också påriktigt. jag tror att jag behöver den enorma tryggheten som du ger mig. alltid öppna armar och alltid förstående. jag har jättefina substitut här i oslo. helt fantastiska människor som jag litar på och som alltid finns där för mig. och jag är inte alls otacksam över detta, snarare tvärt om. tack alla mina fina vänner för att ni är just det - fina! men ändå känner jag mig halv när du inte är här. nu försöker jag inte tvinga dig till oslo. det var faktiskt jag som ju lämnade dig inte tvärt om. allt jag säger är att jag vill bo i närheten av dig. kanske sammanstrålar vi i göteborg? jag hoppas egentligen det. för allt som håkan skriver om handlar om den romantiska staden. och vore det inte faktastiskt att få gå till alla ställena han sjunger om ihop du och jag?

och på tal om sånger, låtar visor. på något vis handlar alla mina vackraste om dig. och det gör mig lycklig, för då blir jag påmind om dig hela tiden, om allt det fina med dig och om att vi är så bra som vi är du och jag. jag saknar dig dagligen och önskar du var här. idag ska vi fara till frognersäteren på utflykt. du gillar ju inte sånt så mycket har jag fått för mig. men du skulle tyckt om detta, man ser ut över hela oslo. det är vackert.

nu övergick visst den här texten - liksom alltid - från att jag försöker berätta om men sedan istället skriver till. må så vara, nu har jag för er fått berätta bara en liten liten del om min syster. som är den bästa människan jag vet på helaste jorden. tack för det, och sluta aldrig vara underbar.