åtta av trettio

ögonblicket jag har valt var det självklara ögonblicket att välja. det var just det, ett ögonblick, men det var fantastiskt. sådär att jag blev helt upprymd i hela kroppen. att jag blev jätteliten och bombastisk på samma gång. att jag blev sprudlande och släppte alla fjärilar på jorden lösa. så kände jag i den sekunden. och många sekunder därefter. detta låter som ännu ett av mina alla kärleksskriverier. men så är faktiskt inte fallet just idag. jag ska inte skriva om någon som sa de vackraste orden, om någon som gör mig pirrig genom att bara existera. inte just idag. såna ögonblick jag har ett gäng. som jag sparar nära hjärtat till regniga dagar. men idag strålar solen i oslo. jag hoppas det är varmt, för jag ska gå till jobbet. hur som helst, ögonblicket är ihop med lillan, med globen, med chris martin, med resten av coldplay. vi var där på konsert ihop hon och jag. jag hade pojkvän at the time som också var ett big fan, men jag ville verkligen gå med bara min syster. av anledningen att de ögonblick jag skulle få uppleva där ville jag spendera ihop med en människa som jag vet skulle finnas i mitt liv föralltid. och sånt vet man inte helt säkert med icke-blodsrelaterade människor. så, jag och lillan var alltså på coldplay. och dom var allt jag kunde önska att dom skulle vara. det var pompa och ståt, det var vackert. vi satt ned. vilket var det bästa vi kunde gjort (gången efter då jag såg dem stod jag. big mistake! stå kan jag göra på millencolin då jag ändå vill dansa mig svettig. coldplay skall njutas utan att bli knuffad på och armbågad i ansiktet. bara min personliga åsikt, alltså). hur som haver. allt var så fint, jag var så glad att jag fick vara just där just då. och hela tiden väntade jag på att yellow skulle börja. hela tiden. h e l a tiden. jag njöt till fullo av allt de spelade, absolut. men yellow var ju anledningen till att jag var där. och jag väntade, och väntade. tillslut gick killarna av scenen, helt säkert varma och nöjda. och för ett ögonblick (inte det rätta ögonblicket såklart) blev jag alldeles kall. besviken och heartbroken. skulle de alltså inte spela min sång? anledningen till att just dem är mina absoluta favoritkillar i helaste universum och världen? skandal och kalabalik! sedan började jublet. de entrade scenen igen och spelade en ton. min syster som har ett musiköra som jag saknar högg tag runt mig och sa "nu kommer den" och hela globen blev gul.

hjärta