att bli väckt av emma med orden "84 döda från ön" kändes helt sjukt. sen klockan 9 har jag suttit och sett på nyheter, läst tidningar, sett på facebook och twitter. jag har inga egentliga ord över hur det här känns. jag känner mig lugn i kroppen som att det här sker långt bort. svårt att relatera. samtidigt lägger jag alla mina tankar hos de drabbade och deras nära. det som värmer i detta kaos är alla medmänniskors värme de delar med varandra i dessa svåra tider. att norge som land och vi i detta land inte ska bli människor med fruktan utan vi ska fortsätta leva och känna oss fria. för det är ett fritt och fredligt land vi lever i. jag är otroligt tacksam att ingen i min närhet har råkat illa ut. idag, för att hedra alla de människor som omkommit tänker vi gå ut. vi ska inte isolera oss inne, även om det kändes väldigt klokt under gårdagen. idag ska vi ut i oslo och känna oss fria. allt det här jag skriver känns så pretto. men jag har extremt svårt att formulera mig just nu. att detta känns overkligt är ingen nyhet. men skräcken finns inte i mig just nu. nu vill jag bara sörja alla de omkomna men samtidigt komma mig upp på fötterna igen och inte låta mitt liv styras av rädslan för att något sånt här ska ske igen. frukost känns sådär, men äta måste man väl göra också. sen ska jag träffa alla mina nära är planen. jag är ändå glad över att vara i oslo den här helgen. att ha emma och jonte här på besök känns också fint. det är bra att dela sånt här med människor man har nära. men jag mår bra, ingen behöver oroa sig. och tack för all omtanke alla skänkt mig igår och idag. tack.