det är med sorg i hjärtat och tårar lite överallt som jag lämnar karlskoga och sverige den här gången. egentligen är det väl inte så big deal, jag har ju redan flyttat, men det känns tungt att det här var sista gången jag satte min fot i rosendalshemmet. nästa gång har mamma och cecilia hunnit flytta därifrån. cecilia till pappa på heltid, och mamma till stockholm. givetvis ser jag fram emot att åka dit och hälsa på, att få bada pool och hänga på diverse nyrenoverade (för jag räknar med att planerna skrider till verket ganska snart, om jag känner min mamma rätt) morgonställen, mittpådagenstället och kvällsställen i trädgården och inne. det kommer bli super, men grejen med det hela är ju också att nu kommer jag inte träffa mamma lika ofta som förut, nu blir det ett helt projekt att åka och hälsa på, istället för att cykla 10 minuter från pappa, när jag väl är i karlskoga. nu blir det en hel resa för att få träffa. och det går mig sorglig i hjärtat. det längsta jag har varit ifrån mina föräldrar någonsin tror jag var ibörjan då vi flyttade hit. då var vi inte hemma på en månad, och jag höll på att dö av längtan redan då. hur ska det gå nu, när det kommer varaminst två månader tills vi ses igen? och vi kommer aldrig mer få sitta i världens mysigaste trädgård och ha kalas eller frukost i solen. jag bara hoppas att det förflyttas till deras nya casa, och att jag kommer känna mig lika varmt välkommen där. jag hoppas. men det är väl det här som är grejen med att bli vuxen. man kan faktiskt inte haaa ett eget rum att alltid komma tillbaka till. nu är jag lagom stor, jag har valt att flytta till norge ihop med robert, det var mitt val. jag har valt att inte bo kvar hos mina föräldrar nu, det var bara mitt val. för mig var det i lagom tid. vissa flyttar tidigare, vissa senare. jag gjorde det i min egen perfekta tid. men lite saknad och lite sorg kommer jag ändå att känna. jag har så många fina minnen därifrån. rosendal var fina år, och när sorgen och saknaden har släppt kommer jag gå förbi där med ett leende på läpparna då massor av fina minnen dyker upp. och mamma har jag alltid nära mitt hjärta. så det oroar mig inte ett dugg. även om jag kommer sakna sönder henne lite extra nu ett tag. men desto kärvänligare när vi väl ses sen. jag längtar.

kärlek,

lala

idag har jag några saker att ta upp. eller berätta. eller whatever. lite händelser som gjort mig glad - igår och idag. vi kan börja med gårdagen. eftersom jag spenderat i stort sett hela natten ensam vaken tittandes på oc-avsnitt efter oc-avsnitt vaknade jag runt halv 12 av ett sms. det stod något i stil med; ska du med och bada. kul tänkte jag, något att göra med härligt folk. sen var jag ju uppenbarligen fortfarande seg efter min halvlånga sömn så jag var inte ready to go förrän framåt 3 eller så. så då hörde jag åter av mig och fick veta att badet var inställt. men att jag gärna kunde komma ner till parken och hänga. himla mysigt, så jag gick ner. väl där planerades en fika på etage. bästa (och säkert dyraste och så vidare) caféet i sandefjord. där blev jag sittandes med underbara tjejor från jobbet och pratade om allt från reseupplevelser (inga egna då givetvis, det kommer senare i livet) till tro och brottslingar. härligt med bra människor. det har jag saknat. men nu tror jag att jag hittat några. det känns himla bra. så det var nummer ett alltså.

dagen idag har sett ut som sådan. jag vaknade och gick upp. tänkte gå ut och kolla posten och möter en lite lurvig ruffs som kommer snubblandes emot mig. det är våra grannar och hyresvärdar som skaffat en liten hund. yoyo heter den. så härligt. den snubblar hela tiden och är grymt mysig. blev lovad att fota någon dag. ska bli kul. så det var grej nummer två alltså. väl på jobbet fick vi veta att det inte var specieltl mycket att göra idag. så robert och jag bestämde oss för att det passar perfekt att ha en halvdag. så vi jobbade fyra timmar, sen åkte vi ner på stan och köpte glass och jag hittade även lite trevlig shopping. en klänning, en bikiniöverdel, en hel bikini (den var skitläcker, jag lovar), ett halsband och hårfärg. dessutom lite solskyddsfaktor. då vädret numera kräver det. sen for vi hem, grillade, jag sov en stund. och nu har vi precis kommit hem från klipporna som ajg haft bilder på tidigare. där vi de tyska bunkrarna. var där någon timme. himla mysigt och vackert.

så vad är jag uppe i nu? 4-5 saker hittills som gjort mig glad? och ändå har jag sparat det bästa till sist. tusen tack till underbara föräldrar som ställer upp i vått och torrt. cecilia och jag har coldplaybiljetter till september! så nu börjar nedräkningen ordentligt. jag bara längtar. ska bli best time ever. dessutom ska både robert, hans bror tommie, andreas, denis, oliver och säkert några fler sköna människor dit as well. det kan ju inte bli mer än bra!

KÄRLEK,
lala